- min dotters fotograferande

Tänkte att jag skulle dela med mig av min dotters fina bilder som hon har tagit med sin egna digitalkamera som hon fick av mig då hon fyllde 11 år i maj. Inför sin födelsedag frågade jag henne vad hon önskade sig och det enda som hon ville ha var just en digitalkamera. Ja, faktiskt, inte en enda sak till nämnde hon. Min dotter har sällan långa och omfattande önskelistor, vilket är skönt för min plånbok. Vet ej riktigt varför hon inte har önskelistor långa som toarullar, men hon är liksom inte den "hagalna" typen. Däremot, är det något hon verkligen vill ha, ja, då ger hon sig inte förrän hon har fått det. Och just därför så fick det då bli en digitalkamera när hon fyllde år.

Nu efter att ha haft en "vanlig" digitalkamera i sin ägo i ett halvår så har hennes kamerakrav ökat och nu pratar hon ofta om att hon vill ha en digital systemkamera.... Nja, det får nog dröja några år innan hon kan få en sådan.
Jag tycker om att hon som det barn hon är hittar motiv som kanske en vuxen inte alltid får för sig att fotografera. Kanske är det så det blir när man har en just en digitalkamera, man kan ju ta hur många bilder som helst, finns ju inga framkallningskostnader. Plus att de bilder som har blivit alldeles kassa är det bara att trycka på "delete". Men här kommer i alla fall en del av alla hennes fina bilder som hon tog då vi var på Kreta. Håll till godo och njut över ett barns fria val att avbilda sin omgivning!

- första snön denna vinter

Vintern med snö nådde Malmö denna helg! Brrr.... I don't like!! :-(
Skåne och snö går helt enkelt inte ihop, eftersom det blir bara snö och slask nästan meddetsamma. Så jag skyndade mig att föreviga den första snön med inte-så-bra-kamera i min iPhone. Som synes blev inte bilderna allt för bra, men det är inte bara kamerans fel, vädret tillät inte att det blev så bra bilder. När snö faller i Skåne, faller den liksom inte snyggt uppifrån utan den attackerar människor och djur, träd och andra växter, hus och andra byggnader och bilar och alla andra fordon från sidan liksom. Snön faller på något sätt horisontellt med anldening av att det alltid blåser här i söder. Ett bevis på detta kan man se på första bilden här nedan!

Träd attackerat från sidan av snö!

Inte ser detta mysigt ut, inte!?
Denna bild får mig inte att tycka mer om snö...

Det som upplevs som dimmigt på bilden
är det horisontella snöfallandet!

Min snyggo-bil översnöad på parkeringen.
Har inget större behov av att ut och köra bil då snön faller.

- min nya telefon, en iPhone!!!

Ja, min underbara chef har förärat mig med en iPhone, en vit! Och den är ju såååå snygg! Alltså, egentligen är denna iPhone mer en leksak än vad det är en telefon. På tal om vit, så kan jag berätta att den vita färgen indikerar meddetsamma att jag har ett minnesutrymme på 16 GB!!! Det finns två storlekar, 8 GB eller 16 GB, men just den vita finns bara i den stora varianten. Ja, jag vet, detta var en parentes! :-)

Jag har nu haft denna vita tingest i min ägo sedan i fredags och kan inte låta bli att tycka att den är helt underbar i sin funktionalitet! Allt känns enkelt att göra, inga konstiga inställningar, inga programvaror som måste installeras på min mac för att jag ska kunna ansluta iPhone:en, det jag ser på skärmen kan jag klicka på, öppna, dra åt sidan.... Så coolt!
Min iPhone är ny laddad med mycket favoritmusik som jag kan lyssna på konstant, men ändå kan jag svara så fort det ringer. Tidigare när jag var ute och gick jag med min iPod fick jag ständigt hålla min Sony Ericsson P1 i handen, så att jag kunde känna vibrationssignalen då det ringde. På tal om musikljud så kan jag nämna att även högtalarfunktionen är bättre än förväntat.
Fast absolut, den verkligt starka funktionen är trots allt hur enkelt det är att surfa på nätet, logga in på Sharepoint server, läsa nyheter, kolla in filmsnuttar på youtube, ja, helt enkelt surfa överhuvudtaget. Sen kan jag bli lycklig då det är så enkelt att ställa in synkroniseringen till Exchange servern där jag har e-post konto med all mail, alla kontakter och kalenderuppgifter. Jag blir även salig då jag idag utan problem kan öppna en bifogad fil, ex en pdf, och även zooma in i dokumentet utan konstigheter. Jag håller bara min tumme och pekfinger ihop över skärmen och drar dem ifrån varandra och "hux-flux" har jag förstorat det!! Ja, ska det behöva vara svårare!?
Igår laddade jag ner lite gratis program till iPhone:en. Det blev mest spel. Ett var bland annat det gamla traditionella "Labyrint" och då spelar man som så att man håller helt enkelt sin iPhone vågrätt och lutar det till det ena eller andra hållet för att styra kulan! Coolt!
Det finns även inbyggd gps, givetvis kamera som en del påstår inte är den bästa (vem bryr sig?), anteckningsprogram, häftig miniräknare, superenkel navigering mellan olika program och funktioner och du...
... man kan faktiskt ringa med den också!! Wow!!

Ja, just det, ska kanske berätta att jag även har fått en ny dator, en ny mac, en MacBook Pro istället för den lilla svarta MacBook jag hade innan. Min chef tyckte att jag skulle ha samma dator som de andra och de andra männen i firman har just MacBook Pro. Datorn fick jag förra veckan igen och har nu äntligen börjat landa i den nya, dvs fått över alla filer från förra datorn, ställt in alla inställningar etc. Först var jag lite anti till att få en ny dator, men nu känns det helbra.

- varit på Öland

Nu har jag varit iväg i Borgholm på Öland med jobbet. Eftersom vi arbetar som vi gör i det företaget som jag är anställd så är det inte så ofta som vi ser varandra, utan den mesta kontakten sker via telefon och mail. Men en gång om året vill vår chef samla oss och våra respektive till både arbete och nöje. Vi samlas på Hotell Borgholm en torsdag och tillbringar kvällen tillsammans med god mat och trevligt sällskap. På fredagen träffas vi anställda och diskuterar hur vi har jobbat och hur vi ska gå vidare under det kommande året. Fredag kväll blir åter en festlig tillställning med mycket god mat och dryck. Jag misstänker att min chef väljer Hotell Borgholm främst med anledning av den goda maten. Kanske har ni hört talas om en kock som heter Karin Fransson? Om inte, ja, då kan jag rekommendera hennes mat. När jag äter hennes mat önskar jag att jag hade möjligheten att trycka på en form av "paus-knapp" så att jag kunde stanna upp och förbli en stund i denna fantastiska smakupplevelse. Bara att läsa menyn är i sig en upplevelse. Har jag gjort dig nyfiken så kan du läsa mer om Hotell Borgholm på denna adressen: www.hotellborgholm.com

Här kommer lite bilder från ett disigt och regnigt Borgholm som jag tog med en väldigt speciell mobiltelefon som jag kommer att berätta mer om i mitt nästa inlägg.....

Entren till Hotell Borgholm

- ingen bra morgon

Nej, fy! Det var absolut ingen bra morgon, ingen bra start alls på denna dag! Det blev en fullkomlig krasch mellan mig och min dotter. En sån där dag som jag snuddar vid tanken att jag vill abdikera från min föräldraroll och bli fullkomligt icke-ansvars-tagande för mitt barn.
Ska kanske inledningsvis berätta att min kära och underbara dotter är otroligt prepubertal med allt vad det innebär med humörets berg-och-dalbane-beteende, ena dagen sprudlande "sunshine" och andra dagen "dragon" med eldsprutande prat. Uha! Inget kul varken för henne eller mig. Jag är sedan en sån mamma som anser att man måste få ta konsekvenserna för sina egna handlingar och beslut. Och prepubertalt beteende och konsekvenstänk kan krascha fullkomligt ibland. Som i morse...

Egentligen startade allt redan igår kväll då jag i tid påbörjade mitt vanliga "tjat" om att det var dags att borsta tänderna och krypa i sängen. Men fick jag någon respons från min dotter? Oh, no! Fortsatte mitt tjat med lite jämna mellanrum och som vi alla känner till så stannar ju inte tiden upp utan klockan den blev bara mer och mer. Först när jag meddelade att jag tänkte krypa i sängs eftersom jag skulle upp tidigt dagen efter, alltså idag, ja, då blev det även fart på min dotter. Men egentligen allt för sent för hennes del, men för att hon ibland ska förstå vad det ger för konsekvenser att inte komma i säng i tid, så måste detta gås igenom. Tyvärr!
Så blev det då dagens morgon och jag väckte hennes som vanligt strax före sju. Bad henne stiga upp och klä sig. Men hände något? Nop! Gjorde mig själv i ordning. Hade för ovanlighetens skull en tidig tid att passa, skulle med ett tåg strax efter åtta för att sitta hos en kund och jobba under dagen. Jag har ju annars förmånen av att inte behöva ha en stämpelklocka, arbetskamrat, arbetsuppgifter eller dryg chef som styr när jag måste anlända min arbetsplats. Detta har även gynnat min dotter under alla år, eftersom det är inte mina arbetstider som har styrt då vi har varit tvugna att ge oss av om morgnarna. Tillbaka till dagens morgon.... Jag fixade frukost till oss båda och kalllade åter igen på henne. För tro inte att hon hade kommit ur sängen! Oh, no!
Jag åt min frukost i lugn och ro och efter en lång stund kom mitt kära barn, fortfarande ej klädd, och intog sin frukost. Jag utförde de sista morgonrutinerna och meddelade det blonda urvädret att jag nu var tvungen att ge mig av, annars skulle jag missa mitt tåg. Men ojsan, vilket liv i luckan det blev då! Hon skrek och gormade om att jag skulle vänta på henne så vi kunde ha "sällis", som jag hade sagt redan igår kväll. Så nu var karusellen igång... Suck! Och hon var inte nådig i sitt skrikande och jag låtsade dom om det regnade och lät mig inte dras med i hennes beteende, även om det är svårt. Det krävs stor viljestyrka att inte bara släppa kontrollen och bli så djävla heligt förbannad. Men inte leder det någon vart det heller. Det slutade med att jag ignorerade hennes skrikande och bara sa "hej då" och gick och hörde hennes yl-gråtande bakom mig då jag stängde ytterdörren. Något senare kom hon springande ikapp mig med gråten i halsen och trulig uppsyn. Jag bad henne att ha denna morgon-händelse i åtanke framöver för att hon i framtiden ska gå och lägga sig i tid så att hon orkar stiga upp i tid på morgonen. Men inte bemöttes jag av någon glädje inte, utan bara fortsatt trulighet.
Det är när såna här händelser inträffar, som denna morgon ,då när min dotter blir så fasligt arg och bara skriker och gormar som jag känner mig fullkomligt maktlös och vill bara abdikera som förälder. Det är då jag tycker att jag inte orkar vara ensam förälder med allt ansvar till 100%, aldrig få avlastning, aldrig ha någon annan som tar över tjatande när jag inte längre orkar. Det är då jag vill skrika "avbryt" och hellre vill ta en annan scentagning, få ett avslut på det som händer just då, få bort allt bråk och ilsket beteende. Men som tur är kan jag och min dotter alltid försonas och då är allt glömt igen... tills en likartad händelse inträffar igen!

- tur att det avgörs i natt

Ja, verkligen tur att valet i USA avgörs inatt! Jag är så trött på att höra orden USA och val i samma mening! Suck! Jo, jag vet att många påstår att valet i USA påverkar resten av världen, men please, jag orkar inte riktigt bry mig. Därmed inte sagt att jag är mindre vetande eller inskränkt på något sätt, men ibland kan det bli lite för mycket av det hela. Alltid ska detta stora land i väst få lov att breda ut sig, eller rättare sagt vi andra länder tillåter detta land att få ta så stor plats. Jag har egentligen inget emot USA, men det är definitivt inte det-ultimata-landet, i mina ögon.
Som det ser ut nu förefaller vinstlotten tillfalla Obama, vilket betyder att det för första gången någonsin kommer att sitta en färgad man på presidentstolen i Vita Huset och bestämma. Wow! Det vore ju i och för sig coolt!


Men om Obama kommer att göra det bättre för amerikaner i synnerhet och världen i allmänhet, ja, det har jag inte riktigt satt mig in i. Det får tiden utvisa, för inte tänker jag damma av min kristallkula och se in i framtiden i den inte... för tänk, det kanske leder till att jag i förlängningen startar nya häxförföljelser i modern tid!! Ti-hi-fniss!!
Fast visst hade det varit på tiden att i dessa USA-val-dagar starta någon form av kvinno-upprop... Varför? Jo, hörde häromdagen att i USA är det fortfarande svårt för kvinnor att kombinera småbarn och arbete. Vilket slutar med att de får stanna hemma med barnen under den tiden barnen är små. Suck! Och detta land ska anses vara modernt. Ovanpå detta så är det inte bättre ställt vad det gäller jämlikheten för föräldraansvaret eftersom pappaledighet, ja, det vet man inte riktigt vad det är. Vill pappor vara hemma med sina barn, ja, då får de snällt ta ut semester. Ohhps!! Ibland påminns jag abrupt om hur bra jag har det som bor i Sverige, vilket valet i USA trots allt fick mig att bli medveten om. Tänk om vi alla kunde lära oss att uppskatta vårt svenska system med goda försök till jämlikhet lite mer och lite oftare. Kanske borde vi införa en form av dag med temat "vad-vi-har-det-bra-i-sverige-ändå".. Men vänta här nu, har vi inte detta redan, tycker jag får en känsla av det....? Hm.. tror jag har det... tror att just denna dag infaller den 6 juni och är till och med numera en helgdag, röd dag och man är ledig från jobbet. Fast inte firar vi vår nationaldag på något värdigt sätt där vi verkligen glädjs över hur bra vi har det. Men vem vet.. med den tiden blir kanske vi svenskar lika stora patrioter som norrmännen då de firar sin 17:e maj. Man ska aldrig sluta förvåna sig och alltid hoppas på det positiva.

- intressant iakttagelse på möte med män

Idag satt jag som ensam kvinna på ett möte med fem män och jag vet inte hur många gånger jag undrade varför de pratade om nästan banala saker som om det vore det mest avancerade som man överhuvudtaget kan tänka sig tekniskt sätt. Jag tappade tråden stundtals och blev helt enkelt mer fascinerad över hur de uttryckte sig än vad de uttryckte. Det blev ibland viktigare för dem att använda "rätt" ord istället för att uttrycka sig lätt så att alla förstod.
Kunde inte låta bli att undra varför inte män bara kan benämna saker för vad det verkligen är och inte använda en massa "svåra" omskrivningsord. Undrar om de gör detta för att impa på varandra eller för att förefalla bättre än det andra, dvs en form av "tupp-beteende". Exempelvis så användes ordet "migrera ett bildarkiv" om att gå från en programversion för en bildarkivlösning till en annan... jag hade ju bara uttryckt det som om att man uppgradera programvaran... Visst finns det ett antal saker att ha i åtanke... men "migrera"... suck!
Det slängdes också med ett antal förkortningar som givetvis inte förklarades utan den/de som inte var invigd i förkortningens betydelse visste då inte funktionen eller innebörden. Och givetvis vågade ingen av männen fråga eller undra, för vem vill bevisa sin okunskap?! Trots att de senare i pauser alltid framgår att det fanns minst en person som inte förstod, utan lite försynt frågar sin närmaste kollega/förtrogne vad som egentligen menades...

Det är ungefär som det där med GPS:er... Vem är det som äger eller köper GPS:er? Män, såklart! De flesta män i min bekantskapskrets äger en GPS. Som en parentes kan jag nämna att även jag har en, men den har jag bara till låns, eftersom den tilllhör egentligen min pappa. Men den som jag har, var i hans ögon inte tillräckligt rolig, så han var tvungen att köpa en bättre sort med fler finesser! Vad jag vet så är jag den enda kvinna som jag känner (!) som innehar en GPS. Och jag erkänner att jag har haft stor nytta av den.
Tillbaka till ämnet... så, varför är detta då en typisk teknisk manspryl och vad har en GPS med mitt inledande tema att göra? Jo, män vill aldrig bli av någon annan avslöjade med eller avslöja sig själv med att de inte kan, eller kan mindre än någon annan man. Män vill inte behöva fråga om vägen, för de kan verkligen köra bil och de kan vägen till den plats de ska utan att köra fel! Män kör helt aldrig enkelt fel!? Gud, vad pinsamt om man kör fel alltså och ovanpå det måste fråga om vägen! :-) Men sånt händer inte nu när män har GPS:er. Så, vad skönt att dessa små tekniska prylar finns så att en man slipper hamna i denna penibla situation att inte veta vägen! Bli blottad i sin okunskap!!
Så slutsatsen är att män vill att det ska vara enkelt att hitta till en plats då de kör bil men att det ska vara svårt att förklara något då de sitter i möte. Allt för att ingen ska kunna bli avslöjad med att inte vara kunnig tillräckligt! Vilken paradox, någonstans! Eller är det som kan benämnas som manligt spel?

- på Kreta i somras

Som ni kanske minns så blev det plötsligt vid månadsskiftet juli och augusti riktigt tråkigt väder. Och det ville jag definitivt inte vara med om...
Jag tyckte att det skulle vara underbart att äntligen få ha möjligheten att komma iväg utomlands på semester. Detta är inget som jag och min dotter har kunnat göra så länge jag har pluggat... för vem kan ha pengar över till semesterresa när man som ensam mamma pluggar på högskola, och det var på den tiden då man inte fick en krona extra för att man hade barn.
Men nu så, nu gav det tråkiga vädret oss en anledning att kolla in restresor på internet. Vi föll för en vecka på Kreta. Min dotter ville bestämt till Kreta, för där var vi då hon var fyra år, och det var såååå mysigt påstår hon att hon minns. :-)
I alla fall, vi kom iväg tidigt på morgonen den 7 augusti och tillbringade en underbart skön vecka i Chania. Det blev mycket sol och bad, god grekisk mat och härligt slappande! Bilderna får tala för sig själv!

- ensam mamma löper fortfarande

Ja, visst är jag fortfarande ute och springer eller joggar. Vet inte vad det ska heta? Undrar om det beror på hastigheten man tar sig fram i eller om det har med en speciell teknik? Ja, inte vet jag. Jag springer i alla fall fortfarande. Och jag har utökat sträckan allt efter som. När jag började i våras, tror det var i april närmare bestämt, så orkade jag på min höjd springa ca 2,5 km och då sprang jag inte hela sträckan utan var tvungen att pausa då och då!!! Först skaffade jag min lilla "springblupp" till iPoden och sen slutade jag röka och därefter har jag bara orkat mer och mer. Och idag springer jag allt mellan 5 och 7 km när jag är ute. Plus att oftast orkar jag springa hela sträckan i ett svep! Snacka om "progress"! Och vanligtvis springer jag 4 gånger i veckan. Inte illa va!?

Den 22 juli hade jag sprungit 50 km sammanlagt enligt min iPod. Och då fick jag en gratulation då jag loggade in på mitt konto på nike.com.


Tyvärr har jag nu i oktober inte kunnat springa så mycket. Fick till att börja med väldigt ont i den högra foten. Den stumnade alldeles så att det gick definitivt inte att springa och knapp gå heller. Trodde först att det kanske kunde vara en skada eller så. Försökte söka på nätet men hittade inget. Provade med att promenera i raskt takt istället, men även då inträffade detta stumnade tillstånd hos foten. Sedan gick jag plötsligt och blev väldigt förkyld, vilket ledde till att jag verkligen inte kunde varken promma eller springa. Så det blev en sk naturlig vila. Men så igår kände jag att jag bara måste ut och springa igen. Jag sprang en runda på ca 5,5 km och det gick jättebra. Inget stumnande och inget ont! Skönt!

- ensam mamma har blivit icke rökare!

Men, alltså, visst är det helt fantastiskt! Jag röker helt enkelt inte längre! Jag har blivit icke-rökare, en fd rökare. Wow!
Sedan den 23 juli har jag inte rökt en enda cigarett, inte tagit det minsta lilla bloss. Och inte heller har jag ersatt ett nikotinbehov med ett annat. Oh, no! Här tuggas inga nikotintuggummi, inte heller sugs det på några nikotintabletter och heller inte sätts det på några nikotinplåster. För jag läste helt enkelt en bok och därefter har jag inte rökt ett bloss. Är det inte helt otroligt?! By the way, boken är skriven av Allen Carr och heter "Äntligen icke-rökare! det enkla sättet att sluta". Min syrra slutade med denna metod förra året i april och köpte därför samma bok till mig i förhoppningen att även jag skulle lyckas. vilket jag gjorde! Tänk vilken hygglo-syrra jag har! :-)
Idag känns det så skönt att slippa röka. Slippa känna mig styrd av nikotionet. Behöver inte längre avsätta tid för att hinna röka, exempelvis förr var jag alltid tvungen att anlända till saker och ting i god tid för att kunna hinna få ta en cigarett. Och idag känner jag mig mer närvarande då jag slipper tänka på att jag skulle vilja röka, eller när ska jag få röka etc. Inte heller luktar jag rök, därmed inte sagt att det stör mig att andra luktar rök, det bryr jag mig inte om. Bara skönt att själv slippa lukta rök.
Och hade jag vetat att det egentligen var så här enkelt att sluta röka, ja, då hade jag slutat för länge sedan. Det är bara frågan om att ändra sin inställning till att sluta röka, intala sig att man inte förlorar något utan att man faktiskt vinner något.

...är det verkligen i slutet av oktober?!

Precis, jag fattar inte var tiden har tagit vägen! När oktober kom kunde jag inte förstå vart september tog vägen och nu när november står och trampar och vill fram, ja, då fattar jag inte vart oktober tog vägen. Hjälp, jag vill dra i nödbromsen! Jag hinner inte med! Och det har ju trots allt hänt en hel del sedan jag skrev sen sist i juli någon gång, med undantag för ett inlägg i september. Ska försöka åstadkomma en form av resumé över de viktigaste/intressantaste händelserna.

- rapport från berlin

Just nu befinner jag mig i Berlin. Jag är här med jobbet på så kallade Tech Days som arrangeras av den programvaruutvecklare, vars program som mitt företag företrädesvis är återförsäljare för. Den leverantör som utvecklar systemlösningar för bildarkiv. De är nog allt marknadsledande men absolut inte speciellt kända för en vanlig konsument, men de är ju inte heller målgruppen, utan först och främst har systemen varit ämnade för dagstidningar och förlag och nu börjar alltmer kommuner, statliga verk och privata företag få ett behov av en bildarkivlösning och därför fått upp ögonen för oss i Sverige och denna norska lösning. Ja, faktiskt, det är en norsk programvaruutvecklare, vilket gör et enkelt för oss i Sverige att samarbeta med. Men tro nu inte att systemlösningen bara återfinns i Skandinavien. Oh, no! Deras lösningar finns installerade äver hela världen och därför är det alltid lika kul att komma iväg på såna här sammankomster som Tech Days. Det skapar möjlighet att träffa alla andra återförsäljare runt om i världen, både i Europa, USA och Asien, att bland annat få utbyta erfarenheter.
Trots två späckade dagar lyckades jag och min kollega "rymma" en kort stund för att få se lite av Berlin. Jag har aldrig aldrig tidigare varit i denna stad och ville gärna promenera Unter den Linden och få se Brandenburger Tor. Detta var precis vad min kollega och jag hann under den dryga timmen som vi var rymmen från konferensrummet på hotellet! ☺