- på Kreta i somras

Som ni kanske minns så blev det plötsligt vid månadsskiftet juli och augusti riktigt tråkigt väder. Och det ville jag definitivt inte vara med om...
Jag tyckte att det skulle vara underbart att äntligen få ha möjligheten att komma iväg utomlands på semester. Detta är inget som jag och min dotter har kunnat göra så länge jag har pluggat... för vem kan ha pengar över till semesterresa när man som ensam mamma pluggar på högskola, och det var på den tiden då man inte fick en krona extra för att man hade barn.
Men nu så, nu gav det tråkiga vädret oss en anledning att kolla in restresor på internet. Vi föll för en vecka på Kreta. Min dotter ville bestämt till Kreta, för där var vi då hon var fyra år, och det var såååå mysigt påstår hon att hon minns. :-)
I alla fall, vi kom iväg tidigt på morgonen den 7 augusti och tillbringade en underbart skön vecka i Chania. Det blev mycket sol och bad, god grekisk mat och härligt slappande! Bilderna får tala för sig själv!

- ensam mamma löper fortfarande

Ja, visst är jag fortfarande ute och springer eller joggar. Vet inte vad det ska heta? Undrar om det beror på hastigheten man tar sig fram i eller om det har med en speciell teknik? Ja, inte vet jag. Jag springer i alla fall fortfarande. Och jag har utökat sträckan allt efter som. När jag började i våras, tror det var i april närmare bestämt, så orkade jag på min höjd springa ca 2,5 km och då sprang jag inte hela sträckan utan var tvungen att pausa då och då!!! Först skaffade jag min lilla "springblupp" till iPoden och sen slutade jag röka och därefter har jag bara orkat mer och mer. Och idag springer jag allt mellan 5 och 7 km när jag är ute. Plus att oftast orkar jag springa hela sträckan i ett svep! Snacka om "progress"! Och vanligtvis springer jag 4 gånger i veckan. Inte illa va!?

Den 22 juli hade jag sprungit 50 km sammanlagt enligt min iPod. Och då fick jag en gratulation då jag loggade in på mitt konto på nike.com.


Tyvärr har jag nu i oktober inte kunnat springa så mycket. Fick till att börja med väldigt ont i den högra foten. Den stumnade alldeles så att det gick definitivt inte att springa och knapp gå heller. Trodde först att det kanske kunde vara en skada eller så. Försökte söka på nätet men hittade inget. Provade med att promenera i raskt takt istället, men även då inträffade detta stumnade tillstånd hos foten. Sedan gick jag plötsligt och blev väldigt förkyld, vilket ledde till att jag verkligen inte kunde varken promma eller springa. Så det blev en sk naturlig vila. Men så igår kände jag att jag bara måste ut och springa igen. Jag sprang en runda på ca 5,5 km och det gick jättebra. Inget stumnande och inget ont! Skönt!

- ensam mamma har blivit icke rökare!

Men, alltså, visst är det helt fantastiskt! Jag röker helt enkelt inte längre! Jag har blivit icke-rökare, en fd rökare. Wow!
Sedan den 23 juli har jag inte rökt en enda cigarett, inte tagit det minsta lilla bloss. Och inte heller har jag ersatt ett nikotinbehov med ett annat. Oh, no! Här tuggas inga nikotintuggummi, inte heller sugs det på några nikotintabletter och heller inte sätts det på några nikotinplåster. För jag läste helt enkelt en bok och därefter har jag inte rökt ett bloss. Är det inte helt otroligt?! By the way, boken är skriven av Allen Carr och heter "Äntligen icke-rökare! det enkla sättet att sluta". Min syrra slutade med denna metod förra året i april och köpte därför samma bok till mig i förhoppningen att även jag skulle lyckas. vilket jag gjorde! Tänk vilken hygglo-syrra jag har! :-)
Idag känns det så skönt att slippa röka. Slippa känna mig styrd av nikotionet. Behöver inte längre avsätta tid för att hinna röka, exempelvis förr var jag alltid tvungen att anlända till saker och ting i god tid för att kunna hinna få ta en cigarett. Och idag känner jag mig mer närvarande då jag slipper tänka på att jag skulle vilja röka, eller när ska jag få röka etc. Inte heller luktar jag rök, därmed inte sagt att det stör mig att andra luktar rök, det bryr jag mig inte om. Bara skönt att själv slippa lukta rök.
Och hade jag vetat att det egentligen var så här enkelt att sluta röka, ja, då hade jag slutat för länge sedan. Det är bara frågan om att ändra sin inställning till att sluta röka, intala sig att man inte förlorar något utan att man faktiskt vinner något.

...är det verkligen i slutet av oktober?!

Precis, jag fattar inte var tiden har tagit vägen! När oktober kom kunde jag inte förstå vart september tog vägen och nu när november står och trampar och vill fram, ja, då fattar jag inte vart oktober tog vägen. Hjälp, jag vill dra i nödbromsen! Jag hinner inte med! Och det har ju trots allt hänt en hel del sedan jag skrev sen sist i juli någon gång, med undantag för ett inlägg i september. Ska försöka åstadkomma en form av resumé över de viktigaste/intressantaste händelserna.