- kroppen spelar mig spratt

Fy, vilken besvikelse! Snyft! Bu-bä!!!
Jamen, hallå?! Vad har hänt?
Jo, idag är det lördag och lördag betyder för mig dags att väga och mäta för att med ett leende upptäcka att veckans hårda arbete med god kosthållning och myckna promenerande har gett resultat. Men vad hände nu denna lördag? Blev jag belönad? Fick jag känna har ett leende spred sig över mitt ansikte och en känsla av tillfredsställelse spridas inombords? Nop! Nej, inte alls! Jag har ökat i vikt! Please! Hur kan detta ske?! Jag som i veckan dagligen promenerat en runda på minst en timme i rask takt! Plus att jag varje dag har "prommat" till kontoret och hem igen, vilket tar cirka tjugo minuter, en halvtimme i enkel riktning. Jag har även haft full koll på mitt kaloriintag och varit duktig och fört in alla (nästan) uppgifter i min lilla "app" i iPhone:en. Och jag har hela tiden legat strax under det angivna kaloriintag som jag bör ligga på för att minska i vikt. Men har jag då minskat? Nej! Visst är det taskigt! Inte alls snällt av min kropp. Det känns precis som om den motarbetar mig, att den på något konstigt sätt trivs med att vara lite för stor. Men, kroppen, den ska definitivt inte tro att jag tänker ge upp. Nähä, här kastas inte in någon handduk inte. Jag ska med förnyad styrka och envishet fortsätta min "mission" med att minska. Jag ska lyckas med att kasta av mig de kilo som anföll min kropp i och med att nikotinet kastades ut! Så nu ska jag ut och promma i en timme! Bye!

Ja, just det...
....ska kanske berätta att jag hade ökat med 300g!!!

- allt för konsten

Satt här på kvällskvisten med min mac i knät och strösurfade med TV:n på i bakgrunden. Programmet vars ljud surrade ut från TV:n var Debatt med Janne Josefsson, som då tog upp ämnet hur långt man får gå i konstens namn, hur mycket får man provocera? Kunde då inte annat än att lägga mac:en åt sidan och följa programmet i den diskussion som följde.
Jag fick höra att en konststuderande vid Konstfack hade iscensatt sitt eget självmordsförsök genom att försöka hoppa från Liljeholmsbron i Stockholm. Ett antal förbipasserande hade tillkallat polis som hade anlänt till platsen för att senare transportera studenten till psykakuten på S:t Görans sjukhus, eftersom det är polismyndighetens skyldighet att se till att allmänheten får den hjälp de kan behöva. Poliserna upplevde antagligen att personen skulle har hamnat i någon form av psykos och samtidigt gjorde hon våldsamt motstånd. Väl framme på psykakuten fortsatte det aggressiva beteendet och personal från psykiatriska avdelningen blev utsatta för studentens slag, spottande och försök att bita dem. Detta aggressiva, utåtagerande uppförande ledde till att personalen inte såg någon annan lösningen än att bälta och ge lugnande medicin till det som de trodde var en "verklig" patient, inte någon som bara spelade teater, i konstens namn.
Dagen efter ska en studiekollega ha dykt upp och intygat att den, under gårdagen intagna, "psykotiska" patienten absolut inte var i behov av vård utan hade spelat ut och testat gränser enbart i konstens namn!!! Den numera ej-i-psykos-patienten blev omedelbart utskriven.
I Debatt-studion fanns förespråkare för att man visst kan försvara detta "konstverk" eller installation som studenten hade presterat. Enligt dessa förespråkare är det ok att utföra hur utmanande och provocerande installationer som helst bara det väcker omgivningens uppmärksamhet och tankar, men inte gå så långt att det sker på bekostnad av att man skadar någon.
Hm... kan inte låta bli att tänka att denna "installation" faktiskt skadade någon eller snarare några. Den läkare på S:t Göran som tog emot "psykos-konststudent" deltog i Debatt, sa att det fanns en del övriga patienter närvarande på akuten som tog illa vid sig då konststudenten "levde rövare" med sin installation. Plus att personalen mår egentligen inte heller bra av att behöva ta till sådana ytterlighetsmetoder för att ta hand om en patient i nöd. Definitivt inte då de visar sig att patienten endast spelade ett spel, ej var i nöd! Och tänk på dem som trodde att hon skulle ta livet av sig där på Liljeholmsbron och tillkallade polis? Här gjorde de en medmänsklig gärning, men istället var det bara båg! Är det ok att handla så? Har inte alla dessa personer kommit till skada?
Ovanpå allt detta så var hennes "installation", enligt vad jag har förstått, förankrad hos Konstfack och även de ansåg att detta var ett bra konstverk/installation. Läs gärna hennes resumé här och bedöm om ni på nått sätt kan värdera hennes tanke med konstverket. För mig är det bara en massa ord staplade på varandra som utgör rena rama rappakaljan! Men visst, det är kanske bara jag, den tekniskt inriktade person som jag är, som inte förstår det hon försöker säga!


Avslutningsvis kan jag bara tycka att denna student handlade egoistiskt och "nej" man får inte göra vad som helst i konstens namn. Just denna Konstfack-student borde ha sökt till Teaterhögskolan istället, för fallenhet för det teatraliska har hon definitivt.

- mödomshinna som inte finns

Nu har jag haft förmånen att lyssna på ännu ett program från "P3 Dokumentär" och denna gång föll valet på "Myten om mödomshinnan" som sändes redan 2007. Programmet var både ur ett kvinnligt OCH manligt perspektiv ytterst intressant, även om jag kan tänka mig att en del inslag säkert kan upplevas som provocerande för en del, och då främst män.
Jag ska erkänna att jag personligen aldrig har haft några djupare funderingar om det här med mödomshinnan i vuxen ålder. Visst berörde jag och mina tjejkompisar ämnet "mödomshinna" vid något tillfälle då vi var i tonåren, men jag kan inte minnas att vi någonsin analyserade detta fenomen djupare. Utan det var mest ett konstaterande att det fanns något som hette mödomshinna och finns som en "vävnadskrans" i mynningen av slidan och denna sk hinna, spricker då man har sex första gången och därför kan det blöda lite. Eftersom detta inte har varit något viktigt för mig har jag heller aldrig funderat om mödomshinnan verkligen existerar som en fysiskt vävnadsdel av slidan.
Så här efter att ha lyssnat på programmet, så väcks en massa tankar i min hjärna och återigen slås jag av hur man i alla tider använt olika föreställningar och direkta påhitt för att kuva både kvinnor och män. Just i fallet med mödomshinnan så har det varit männens behov av att kuva eller kontrollera kvinnorna. Om man kan hävda att det finns en mödomshinna som brister vid första samlaget och samtidigt hävda att kvinnan är mer jungfrulig (som exempelvis jungfru Maria) om hon inte har haft sex innan äktenskapet och kan bevisa detta genom blod på lakanet första natten som gift kvinna, ja, då är det ju ett otroligt effektivt kontrollverktyg.
Men det visar sig att det inte finns någon mödomshinna egentligen, men trots detta har det alltid hävdats att den finns och hävdas fortfarande än idag att den finns. Detta är för mig ett ovärdigt sätt att kontrollera kvinnan, ett verkligt förtryck. För varför ska en kvinna anses som "bättre" om hon är oskuld vid äktenskapets start än då hon haft sex innan hon gifter sig? Vem vinner på detta och till vilken nytta? En tes nämndes i programmet och det är för att kvinnan då inte på något sätt kan avslöja hur bra/dålig mannen är som älskare... Intressant vinkling!? Och varför ska en kvinna egentligen behöva bevisa sin oskuld då inte en man måste göra det? Inte vidare jämlikt!
Det som är värst är ju trots allt att mödomshinnan fortfarande existerar hos vissa grupper och till och med används än idag som ett kontrollverktyg. Vilket i sin förlängning leder till att unga kvinnor betalar för att en plastikkirurg ska utföra ett ingrepp i deras slida, att en läkare ska skapa en vävnad som egentligen inte finns! Ingreppet görs bara på grund av rädsla, en rädsla från kvinnornas sida om att de ska ertappas med att inte vara oskulder på bröllopsnatten, bara för att behaga mannen och hans behov av att få "äga" en oskuld. Men även för att andra personer i deras omgivning inte ska få för sig att de inte är "fina" flickor och har tillåtit sig att ha sex med en man innan äktenskapet.
När ska synen på det här med att "fina" flickor håller på sig och definitivt inte har sex och när de väl har det så ger de sig inte hän försvinna. Det är inte sånt som bara "lössläppta" kvinnor sysslar med, utan faktiskt även "fina" flickor, men här råder en form av kvinnlig skenhelighet. Vi vill även inom kvinnorgrupper framställas som finare än andra och uppföra oss dygdigare än vissa! Personligen tror jag att synsättet på kvinnan och hennes sexliv bara kan förändras av oss kvinnor själva. Vi kvinnor måste sluta att prata skit om andra kvinnor som väljer att leva ut sitt sexliv, som väljer att klä sig sexigt eller utmanande. Vi har ingen rättighet att se ner på dem och vi måste definitivt reagera starkt då vi hör att samhället försöker racka ner på oss kvinnor, exempelvis i domstolar då man ska döma i våldtäktsmål. Det ska inte få vara relevant hur många män den våldtagna kvinnan haft sex med tidigare eller hur hon var klädd. Det ser jag bara som en förlängning av det kontrollbehov som gömmer sig i att hävda ett mödomshinnan existerar och kvinnan ska blöda vid första samlagstillfället.
Myten om mödomshinnan väcker så många fler tankar än bara om den existerar eller inte. Jag vill verkligen uppmana dig att ladda ner programmet och själv lyssna och på så sätt bilda din egen uppfattning om denna fråga och vad den leder till i sin förlängning.

- slå ett slag för P3 Dokumentär

Som ni vet så brukar jag vara ute och promenera i min ensamhet nu när mina ben inte längre tycker om att jag springer (fy, på dem!). Men helt ensam är jag ju i ärlighetens namn inte. Varje promenad jag gör utan mänskligt sällskap av kött och blod har jag istället valt att ha sällskap av röster som pratar och berättar saker för mig via min iPod i iPhone:en. Jag är inte så mycket för att alla gånger lyssna på musik då jag är ute och går utan tycker det känns både trevligare och intressantare att ha någon där inne i öronen som berättar saker för mig.
Av en händelse, då jag botaniserade i iTunes, upptäckte jag att man kan prenumerera på radioprogram från Sveriges Radio. Såklart, som den "nyhets- och dokumentär vältrande" person som jag är, fastnade jag direkt för "P3 Dokumentär". Sedan denna upptäckt och då jag har varit iväg på mina promenader, så har jag lärt mig så mycket nytt. Även de dagar jag har haft tvättdag och stått i tvättstugan och hängt och vikt tvätt har jag passat på att förkovra mig, och lyssnat på ett bra inslag från radioprogrammet. Bara för att nämna några av alla dokumentärer som jag lyssnat på, så vet jag numera äntligen bakgrunden till eller lite mer om Flygplanskapningen på Bulltofta, IB-affären, Bordellhärvan, Kårhusockupationen, Raul Wallenberg, Åmselemorden, Raset i Tuve, den försvunna DC3:an, Tvångssteriliseringen, Dagmar Hagelin mm mm...
De flesta av de nämnda händelserna inträffade innan jag var född eller när jag fortfarande var ett barn och därför har jag inte alltid haft en så bra uppfattning om vad det egentligen har rört sig om. Men nu har jag täppt till de kunskapsluckorna och detta bara tack vara små nedladdningsbara filer från Sveriges Radio!
Jag är ju trots allt en person som ständigt törstar efter mer kunskap och är ytterst nyfiken på allt som sker i min omgivning. Kan inte låta bli att fråga en massa när jag hamnar i för mig outforskade och okända marker. Ta bara exemplet i förra veckan då jag var hos en av mina kunder, Banverket. Ja, då var jag bara tvungen att få lära mig mer om ansvarsfrågan vid förseningar och mindre "haverier", men även hur man övervakar ett sånt stort transportnät som faktiskt vårt svenska järnvägsnät utgör. Mannen som jag satt hos för att utföra min installation av bildarkivlösning var informatör hos Banverket och kunde därför ge mig adekvata svar på alla mina frågor. Han till och med lovade mig, att om jag vid tillfälle har tid och möjlighet så ville han gärna visa mig ledningscentralen här i Malmö. Oj, oj... ett sånt erbjudande får mig att bli som ett 5-årigt barn på julafton och jag ser framför mig ett stort manöverbord fullt med knappar och lysande och blinkande lampor och därtill ett flertal tillhörande datorskärmar med någon form av indikation om och bild av var alla tåg i rörelse befinner sig! Vilket himmelrike! Ja, ja, i alla fall just den här personliga läggningen eller utvecklade egenskapen hos mig att vara nyfiken och frågvis har säkerligen format mig till att bli den allmänbildade person som jag själv anser mig vara.
Jag kan inte nog lovorda Sveriges Radio och deras "givmildhet" att låta oss lyssnare få ta del av radioprogram på ett så bra sätt som med nedladdningsbara mp3-filer. Det är egentligen fantastiskt att jag som lyssnar ges möjlighet att lyssna på ett radioprogram när jag har tid och möjlighet. Visst kan man se det som ett bevis på ödmjukhet inför sina lyssnare från Sveriges Radios sida?!
Jag har sedan länge laddat ner sommarpratarna och lyssnat på dem långt mycket senare då det har passat mig och ni ska inte tro annat än att jag har lärt mig så mycket av att få ta del av andra människors tankar och resonemang. Att få lyssna på en annan persons tankar och erfarenhet breddar ju även min syn på saker och ting.
Därför vill jag nu uppmana er alla att genast surfa in på Sveriges Radio:s hemsida och leta upp alla de radioprogram som ni skulle vilja ladda ner till er iPod eller mp3-spelare. Ta en lång promenad och njut av vad andra har att berätta för er! Är det just program från "P3 Dokumentär" ni vill hämta så kan ni klicka här.
Och till er som använder er av iTunes så klicka på "iTunes Store" och på startsidan letar ni upp "Top Podcast" och där hittar ni möjligheten att tanka ner olika radioprogram utgivna av Sveriges Radio. Och ni kommer att se att just "P3 Dokumentär" toppar listan, vilket är alldeles förklarligt, enligt mig.
Heja Sveriges Radio!!! :-) Mer sånt här till folket!

- halvårs jubileum

Idag firar jag halvårs jubiluem! Ja, för nu har jag varit icke rökare i precis ett halvår. Ja, vad härligt! Och inte har det svårt att ha avstått från att röka plus att jag nästan aldrig mer tänker på cigaretter eller rökning. Snacka om att det går snabbt att vänja sig! Under det gångna halvåret har jag inte haft ett enda återfall, trots att jag slutade röka utan en massa subsitut, dvs inga plåster, tuggummi eller sugtabletter. Jag önskar att alla fortfarande rökare kunde förstå hur enkelt det är att avstå från nikotin då man verkligen har bestämt sig.
Det enda tråkiga har ju varit är att jag har ökat på med ett antal extra kilo, men jag gör mitt bästa för att bli av med igen. Nästan varje dag försöker jag hinna med att gå en promenad på en timme. Tyvärr kan jag inte längre springa... får så himla ont i mina ben. Jag befarar att det är fråga om benhinneinflammation. Suck! Men jag önskar verkligen att jag kunde springa, det är ju så underbart och avkopplande!

- Obama är ny president

Nu har Barack Obama tillträtt sin post som den nya presidenten i USA. Igår svor han eden som president och idag fick han göra om det, eftersom det blev någon felstavning under gårdagens ceremoni. Domaren som förstavade eden placerade visst ett ord på fel plats, vilket gjorde att det blev lite galet.
Idag fick Obama som sagt svära eden ytterligare en gång och nu på plats i Vita huset. Läs gärna artikeln Obama svor eden - igen i Sydsvenskan.
Nu får vi alla andra hoppas på att Obama kommer att "make a difference for the world".

- fulhet och icke-grå

Lasse Lindh är verkligen min favorit för tillfället. Jag bara precis älskar hans texter. Hade Lasse funnits som artist på den tiden då jag var tonåring, ja, då hade jag helt klart haft en "crush on him". Ni vet en sån där fullkomlig förälskelse i en artist som man bara kan ha då man är tonåring. En hemlig förälskelse på avstånd, som man vet aldrig kan bli en verklighet, men det känns så underbart att bara få tråna och drömma om att det skulle kunna bli sanning, att man en dag ska få träffa sin stora idol och förhoppningsvis få en himlastormande kram och kyss!
I denna låt "Ingen vind kan blåsa omkull oss nu" har i inledningen en så bra textsnutt som jag känner mig så hemma i. Det lyder som så här: "de kan kalla oss för fula, men aldrig för grå". Det stämmer så bra på mig, för någon skönhet har jag aldrig varit beskylld för att vara, men grå, det är jag definitivt inte! :-) Jag har en alldeles för färgstark personlighet, långt ifrån grå, och märks därför i de sociala sammanhang jag hamnar i eller då jag anländer sammankomster och möten med andra personer. Allt detta utan att vara det minsta snygg, (jag har till och med ansetts vara ful av vissa personer) utan jag märks för att jag är den person jag är! Någonstans inbillar jag mig att en trevlig personlighet vinner i längden och att den vackra ytan krackelerar om det visar sig att den härbärgerar en trist, egocentrisk och ointressant person utan egna tankar, en person som säger "ja och amen" utan att tänka, någon som tycker det är bättre att smälta in än att sticka ut med egna åsikter.
Jag lever efter förhoppningen om att vi med tiden i samhället ska tona ner vikten av yttre skönhet och börja titta på människor i vår omgivning för vem de är inte för hur de ser ut, vilken titel eller yrke de har eller hur mycket de tjänar eller innehar i förmögenhet... Att vi ska sluta klanka ner på dem som inte väljer att följa skönhetsideal och karriärshets, utan väljer att följa sin egen inre röst om vad som är bäst för dem själv. Att svaga människor, som tror att de är starka och coola, ska sluta skaffa sig pluspoäng genom att klanka ner på andra eller peka finger åt dem som inte har valt att förledas in i skönhetshysteri eller materialistisk mani. Att det samhället som värderar en dyr och snygg bil högre än vänlig och medmänsklig omtanke om andra och världen, ska komma att försvinna. Där vi slutar glorifiera "de som har lyckats" bara för att de har en hög materialistisk standard, uppnått hög sk status i samhället, utan vi kommer att istället värdera personer som har valt att hoppa av köpfesten bara för att de inte längre anser sig behöva imponera på vänner och grannar. Ibland har jag svårt att förstå varför en person som exempelvis flyttar från den lilla byn och nu innehar en "tung" titel inom rätt företag i rätt stad, gärna utomlands, är mer lyckad än den person som stannade kvar i byn och arbetar som förskolelärare? Vem målar upp bilden av vad "den lyckade människan" består av? Är det media eller är det en gängse bild i vårt samhälle?
Att människor och i förlängningen samhället skulle skifta sin bild på den lyckade människan, innehavare av både skönhet och materiella statusprylar, låter kanske som en utopi, men jag är positiv till min läggning och vill ogärna sluta hoppas på det goda, att vi människor är beredda att tänka om! Att vi en dag värderar människor utifrån inre meriter och personlighet, inte det yttre och statusattribut ska avgöra om vi är lyckade eller inte.
Mänskligheten är god, vill väl och kan förändras, värderingar måste kunna omvärderas allt efter som att vår omgivning utvecklas och tiden skiftar! Hade det inte varit så hade vi, när vi gjort ett snedsteg, fortfarande suttit fastkedjade vid skampålar på bytorgen!

- kvinnlig samtalsform

Min lintott och jag hade en söndag bestämt oss för att ha en mysig söndagskväll tillsammans med film och popcorn. Vilket vi även fullföljde och det är från denna kväll denna episod är hämtad. Vi hade för en gång skull delat upp popcornen i varsin skål för att slippa bråka om skålen skulle stå närmast henne eller mig! :-)
Min linott glufsar glatt i sig alla sina popcorn medan jag tar det lite lugnare och har därför kvar en del då hon har tömt sin skål. Efter att hon har suttit med en tom skål en liten stund frågar hon mig om det är gott med popcorn...?! "Ja", svarar jag lite undrande, eftersom det är gott med popcorn. Låter mig inte helt distraheras av hennes konstiga fråga utan fortsätter att titta på filmen. Det går en liten stund men hennes fråga gnager sig kvar i mitt bakhuvud och jag tänker att det var ju något konstig att fråga när hon själv har satt i sig popcorn. Och det är först då en stund senare, som jag själv inser vad det var hon hade frågat egentligen. Jag vänder mig till henne och frågar: "Vill du ha lite av min popcorn? Var det det du ville säga med din undran om popcorn är gott?" Jo, nog var det så, kröp det fram då! Amen, hallå... Jag kan inte se att frågorna "Är popcorn gott?" och "Får jag popcorn av dig" är synonyma! Hon tyckte att det var självklart att det framgick mellan raderna. (Ja, hon sa faktiskt det där med "mellan raderna" och berättade att hon just lärt sig det från en bok som hon läst.)
Det hör till saken att detta är inte första gången som hon har ställt missvisande frågor till mig. Ett annat exempel är då hon sa till mig att det är gott med glass då vi gick förbi en kiosk. Först långt senare då vi hade passerat kiosken insåg jag att hon hade menat att hon ville ha en glass. Precis som den gången med glassen som nu med popcornen, säger jag till henne att hon måste lära sig att säga vad det är hon egentligen vill ha eller önskar. Jag fattar inte alltid såna "mellan-raderna-frågor". Och det ger mig så dåligt samvete när jag först långt senare inser vad hon har frågat om egentligen. Undrar hur många gånger jag har varit mindre sensibel och överhuvudtaget inte uppfattat hennes "mellan-raderna-frågeställning". Hua!
Jag pratade med en god väninna som kan en hel del om det där med kommunikation människor emellan. Hon säger att det där sättet att använda sig av en "mellan-raderna-frågeställning" är främst en kvinnlig samtalsform och syftet är att kommunicera med motpartens empatiska sida och på så sätt få den personen att vilja uppfylla det som frågeställaren egentligen önskar. Men gud, så komplicerat! Varför kan man inte bara ställa en rak fråga och få ett rakt svar tillbaka. Som jag brukar säga till min dotter, "Vill du ha något så får du be om det på ett rakt och tydligt sätt. Du kan inte förvänta dig att personer i din omgivning ska kunna lista sig till vad du vill ha eller önskar, genom att bara titta på dig!". Tänk så konstigt att jag som föredrar rak och tydlig kommunikation utan en massa omskrivningar och inget "bomullfierande" av det som ska sägas, får själv en dotter som blir min motsats på den punkten. Ett klart bevis att både arv och miljö spelar en roll för hur vår avkomma ska komma att bli till sättet. :-)

- konstigt ljussken

När jag tidigare ikväll satt här i soffan med mac:en i knät och skrev och läste lite allt möjligt råkade jag titta ut genom fönstret och ser just då ett mycket starkt ljussken. Tyckte att det var ett mycket konstigt ljus, men avfärdade det med att det säkert bara var en överbliven nyårsraket som hittats och nu sköts iväg... men vad konstigt att den var ljudlös då? Hmmm..... Men jag hade inte tid att bry mig om det just då.
Nu läste jag nyss på sydsvenskan.se att det faktiskt var ett himlafenomen, en så kallad bolid, en rymdsten som kommer in i vår atmosfär och brinner upp. Det var ju lite kul att få ha upplevt ett himlafenomen med tanke på att jag missade jordskalvet. :-) Plus att jag fick en bekräftelse på att min intuition om att det var något annorlunda stämde.

- lasse är så bäst!

Jag bara måste få dela med mig av det som är min favoritmusik just nu och det är framförallt Lasse Lindh som går varm i min iPhone för tillfället. Mysigt att han är så nära mitt öra när han sjunger! :-)
Lasse Lindh är så bäst på att skriva fina texter och just nu är det "Jag klarar mig aldrig ensam" som är min absoluta favorit. Lyssna själv... spetsa öronen extra och lyssna på texten... Jag fastnade speciellt för detta: "Jag är bra på att vara själv, men usel på att vara ensam". Mycket bra uttryckt, passar bra in på mig! Lite så där är jag. Jag är bra på att vara själv och trivs även med det, men att vara ensam är inget vidare!

- platt-TV-djungel

Jag fick en månadslön som bonus till jul av min chef och arbetsgivare. Min första tanken då han aviserade denna glädjande nyhet, var att här ska inhandlas platt-TV. Jag har ju länge irriterat mig på dessa stora, dammsamlande schabrak till tjock-TV-apparater. De bara tar onödigt stor plats och speciellt snygga är dem inte heller.
Så idag var det då dags för inköpet och jag drog iväg med min pappa runt i olika hemelektronikaffärer. Vi tittade på en den ena varianten och en den andra... Suck!
Jag är ju i grund och botten ingen materialist utan mer en funktionalist. Jag vill att prylar ska fylla en funktion och är inte i behov av att det står något dyrt och imponerande märke på mina saker, om det inte visar sig att just den prylen har en ytterst bra funktion som saknas av likvärdiga produkter. Och det är sällan som jag ser att dyra, märkesprylar har en extra finess som fyller sin funktion så pass mycket jämfört med prylar med icke-imponerande-märke, så att jag anser mig kunna få valuta för de pengar som det kostar att köpa den där dyra märkesprylen.
Kontentan av mitt resonemang runt dyra märkesprylar kontra vanliga prylar resulterade i att jag kom hem efter dagens botaniserande i platt-TV-djungeln med två platt-TV:ar. En 37 tums till vardagsrummet och en 26 tums till min kära dotters rum för det fasila priset av 8 500 kronor. Men som ni kanske förstår, så förekommer det inget märke på framsidan av dessa två apparater som på något sätt kan frammana avundsjuka eller få andra människor att imponeras av att jag har den typen av märkesprylar i mitt hem. Jag gläds istället över att det blev något större golvyta att gå på, då de gamla apparaterna åkte ut, plus att nu slipper jag sitta och kisa då jag är i behov av att läsa texten. Jo, jag har ett par glasögon... men var lägger jag dem? Jag kan varken se eller hitta dem alla gånger! Ti-hi-fniss!

- nytt försök att minska

Idag återupptar jag min ansträngning med att försöka minska i omfång. Min önskan är att först och främst bli av med de åtta kilo jag har lyckats lägga på mig sedan jag slutade röka den 23 juli förra året. Det är lite underligt att jag har ökat så pass mycket i vikt med tanke på att jag inte äter mer än tidigare plus att jag faktiskt motionerar, vilket jag inte gjorde innan. Ja, ja! Skulle jag sedan på längre sikt även bli av med mer "barlast" så är det ju bara positivt. :-) My wish!
Jag ska försöka att bli bättre på att använda det programmet som jag laddade ner till min iPhone, iShape, där jag kan fylla i vad jag får i mig i kalorier plus de kalorier jag förbränner. Kan ju faktiskt fungera som ett riktigt bra verktyg för att ha lite koll på att jag ej trycker i mig för mycket om nu målet är att tappa det överflöd som inte fyller någon funktion.

- summering av 2008

Kanske är det på sin plats att summera året som gått. Tänkte göra det i samma form som man brukar skriva i årshoroskop, ja du vet... Pengar, Kärlek etc. Så håll till godo här kommer mitt 2008 i en "abstract"!

HÄLSA
Har inget att klaga på. Varit förskonad från några värre sjukdomar men såklart avhandlat två förkylningar då jag blev sängliggande. Slutade ju röka under året och därför bör min hälsa egentligen bara förbättras även med anledning av att jag började motionera regelbundet.

PENGAR
Helt klart godkänt. Jag ökade min månadslön med 4500:- under året plus att jag fick en månadslön i bonus till jul. Jag och min dotter bor bra, vi äter god mat, kan unna oss trevliga saker, med andra ord saknar inget direkt. Jag är ju inte precis någon materialist och därför är jag oftast nöjd med det jag har. Men totalt sett så klagar jag definitivt inte på min ekonomi, jag har snarare det bättre än en del andra.

KÄRLEK
Den har som vanligt lyst med sin frånvaro... men är det något jag bryr mig över? Nej, skulle inte tro det. Misstänker att det stör min lintott mer eftersom hon ibland antyder att jag borde ställa upp i program som "Ensam mamma söker"! Skulle inte tro det! Jag har inget större behov av en påtvingad tvåsamhet. Är en person som klarar mig väldigt bra själv och ensam är jag ju inte, min lintott finns ju här ständigt bubblandes. Däremot så skulle jag ju inte tacka nej om "The Man" skulle dyka upp! :-) (...men hallå, finns Han med stort H egentligen?)

BÄSTA HÄNDELSE
Ja, det måste vara min och lintottens semestervecka på Kreta i somras. Vi hade det så bra och mysigt tillsammans, bara hon och jag.

SÄMSTA HÄNDELSE
Vet ej... förtränger snabbt tråkiga händelser! (som tur är)

BÄSTA BESLUTET
Att sluta röka såklart, vilket jag gjorde den 23 juli utan hjälp av en massa substitut! Good Girl!

DET MEST OVÄNTADE
Att få träffa en vän från "dåtiden" som jag ej sett på nästan 10 år.

- årets första promenad

Efter att ha firat en trevlig nyårsafton i min systers sällskap tog vi dagen efter (som inte var som en "dagen-efter-upplevelse" eftersom vi endast hade intagit ett par glas vin under nyårskvällen) en promenad i det frostnupna landskapet som jag förevigade med min inte-så-bra-kamera i iPhone:en.