- första advent

Nu är det då första advent och vi är bara fyra veckor före jul. Det känns helt overkligt. Att tiden kan gå så fort. Det känns som om det var sommar bara för några veckor sedan!

Min dotter och jag har varit på vinden och hämtat ner de första jul- och adventsdekorationerna. Även i år skapade vi en "annorlunda" adventsljusstake. Jag har lite svårt för de traditionella med mossa och så. Förra året hade vi en ljusstake i glas som vi fyllde med glasstenar och silvriga kulor och vita ljus. Men i år ville vi hitta på något annat. Och av en händelse och inventering av vad vi hade till hands så skapade vi tillsammans årets adventsljusstake. Bland julsakerna på vinden hittade vi en vit ljusstake för fyra ljus men även fyra, konformade röda ljus och nyligen inköpta julgransdekorationer i rött. Se det fina resultatet här bredvid!

Jag kan verkligen rekommendera att släppa kreativiteten fri och skapa en annorlunda adventsljusstake. Den måste inte alltid vara som den brukar och dekoreras med mossa.

- mindre roligt inköp idag

Ja, gud så tråkigt inköp jag blev tvungen att göra idag. Julen närmar sig och jag fick av någon underlig anledning en viss press på mig att städa mitt hem. Det är ju trots allt första advent idag. (Oj, vad tiden den bara springer iväg!)
Som sagt jag fick ett ryck och samlade ihop mig för att städa. Började i vardagsrummet med att damma av fönsterkarmar, element, bokhyllor, TV mm mm. Sen var det då dags för själva dammsugningen. Men se, det ville inte min gamla trontjänare till dammsugare, min nästan tjugo år gamla dammsugare. Den lät väldigt illa och började nästan omedelbart att lukta lite illa, åt branddofthållet... Inte så bra med andra ord. Så då var det inte mycket annat att göra än att kolla in NetOnNet på nätet för att se om de hade någon dammsugare till ett vettigt pris. Vilket de hade. Tur för mig! Lyckades locka min kära pappa att följa med mig för att dels hålla mig sällskap men även för att uttrycka sina synpunkter runt olika alternativ. Min pappa är sällan svår att övertala om man säger namnet NetOnNet. Detta är en av hans favoritbutiker, precis som det är för mig.
Vi hittade en dammsugare till ett någerlunda hyfsat pris. En dammsugare är egentligen alltid för dyr och det bara för att det är såååååå tråkigt att köpa en sån sak. Detta är ju inte ens pryl som är kul att använda och därför heller inte kul att inhandla. Men jag ska erkänna att det var lite roligare att använda denna nya än min gamla, avlagda numera döda. Så det har trots lite motgångar i starten blivit adventsfint i ett rum här hemma, i vardagsrummet. De andra rummen får jag ta allt eftersom nu i veckan. Vill hålla kväll nu!

- ny träningsmetod

Jag har ju inte kunnat springa på evigheter, vilket känns otroligt tråkigt. För mig betyder löpningen så mycket mer än bara att springa, att motionera, det ger mig även tid för meditation och återhämtning, ett sätt att rensa hjärnan, en stund för mig själv med bara mig och mina tankar, låta kroppen kämpa och streta....
Varför har då inte jag kunnat springa? Jo, av någon anledning får jag så ofattbart ont i mina vader, skenben, ankel, det smärtar i hela underbenet helt enkelt, men främst på framsidan. Förstår ej varför. Och det är inte samma ben varje gång, utan ibland är det det högra och ibland det vänstra. Det gör stundtals så ont att jag knappt kan stå på benen och helst vill jag bara gråta av smärta! Denna smärta kan även uppstå om jag går i riktigt rask takt, ja, så där snabbt så man flåsar och får upp ordentlig puls.
Försöker trots spring-nederlaget ändå röra på mig och detta gör jag tillsammans med en god väninna då vi är ute och går i rask takt. Det blir inte så ofta eftersom vi gör det endast den veckan som min väninna är barnledig och då tar vi en "prommis" bara två gånger. Så jag måste erkänna att jag har verkligen blivit försoffad! Visst att jag numera går till kontoret de dagar jag sitter där och även oftast går om det är så att jag ska till kunder inom Malmö. Men det är ju inte riktigt samma sak som att springa eller att ta en riktig power-walk på ledig tid.
Men nu ser ni, nu har jag köpt en liten träningssak som jag kan ha hemma! Undersökte först vad månadskort på gym kostar, men kom fram till att det är för dyrt i relation till att jag skulle kanske gå 2 gånger i veckan och skulle bara vilja använda vissa redskap, exempelvis en stepmaskin. Min chef var i och för sig beredd att betala årskostnaden på ca 5000 kronor, på det gymmet som ska öppna här i krokarna där jag bor, men jag tyckte det var för mycket pengar. Så istället inhandlade jag idag helt enkelt en liten mini-step-maskin, en så kallad "Twist & Shape, multiriktad trappmaskin"! Se bara på underverket här på bilden bredvid. Den är liten och nätt och står därför inte i vägen när det står framme, men även lätt att ställa undan. Denna har jag nu tänkt att stå och steppa på i princip varje dag, nja, i varje fall varannan dag.
Enligt informationen om denna lilla träningsmaskin så "stärker och formar man höfter, stuss och lår samtidigt som man bränner bort oönskad vikt". Visst låter det där förträffligt?! Jag får bara hoppas att jag inte gått på en bluff... Och jag hoppas innerligt att jag inte får ont i mina underben av denna typ av träning. Jag måste ju träna min kropp på något sätt annars slutar jag definitivt som en riktig "svullo" nu när jag inte längre röker. För det känns inte kul att känna varje kilo som lägger sig runt om på min kropp. Dessa kilo gör ju inte precis att jag blir glad och lycklig, utan jag känner mig snarare deppig och ledsen, men framförallt känner jag mig stor och klumpig... Absolut ingen rolig känsla, varken psykiskt eller fyskiskt! Men kanske med hjälp av denna stepmaskin så kan jag lyckas förbränna några kalorier varje dag!

- jag, min iPhone & iTunes rockar

Jag är fortfarande väldigt nöjd med min iPhone. Något som jag inte tidigare brukade syssla med då jag hade andra typer av mobiler var att hämta ner program, spel och sånt, eftersom det oftast är så omständligt. Men med en iPhone är det löjligt enkelt ju. Bara att ansluta telefonen till mac:en, iTunes öppnas och där finns alla dessa små "app" tillgängliga att ladda iPhone:en med. Och en hel del är gratis och visst en del av dessa gratisprogram är ju inte mycket att ha. Men jag lever efter devisen att gratis alltid är godast och har därför snokat fram en del vettiga gratisprogram som jag har laddat min iPhone med. Det är en hel del spel, alltid bra att ha för att fördriva tiden med ibland. Exempelvis tycker jag att det är väldigt avkopplande att lösa Sudoku och även lägga patiens.
Men jag har faktiskt även hittat en antal nyttoprogram. I mitt egenhändigt skapade collage här ovanför ses en del av alla de program som min iPhone numera är utrustad med. (ja, jag vet, collaget är inte alls så proffsigt som när min dotter gör det!) Två av programmen har jag faktiskt köpt för en billig peng. Programmen kostar allt från 1 dollar och uppåt och de flesta ligger mellan 7 och 50 spänn per styck. Programmen jag köpte heter Fast Notes och Shopping List och kostade inte mer än 7 kronor styck. Just Shopping List är jag såååå nöjd med! ;-) Det är helt enkelt en digital inköpslista, vilket passar mig utmärkt, för då har jag alltid min "handlelista" med mig, plus att så fort något tar slut i skåpen kan jag skriva in det i min lista. Inte heller att förringa, så har jag ju ofta min babblande dotter med mig i affären, som då skapar kaos i min hjärna, vilket i sin tur leder till att jag har svårt att komma ihåg vad som behöver handlas, och den där "analoga" inköpslistan ligger ju såklart kvar där hemma på köksbordet. Men så ser inte mitt liv ut längre! :-)
I programmet finns från början ett antal varor att välja mellan, men givetvis går det att lägga till egna. Se på bilden här till ovanför så ser du hur jag menar. Såklart är programmet på svenska, även om bilderna här är på engelska. Men hela detta förfarande är så smidigt! Jag är så nöjd! Jippie! Äntligen ska jag kanske få ordning på alla varor som plötsligt bara är slut och kan inte av någon anledning kommas ihåg att inhandlas på nytt! Vissa saker är ju sällan-köp-varor, exempelvis maskindiskmedel, och det är bara så svårt att komma ihåg att det måste inhandlas. Men nu är det busenkelt, för nu skriver jag ju bara in det på min lista redan när det börjar ta slut, inte när det är slut. Bra va´?

Efter att i förra veckan ha kollat på SVT-Morgonprogram när de hade ett inslag om hur man snabbt och enkelt kan köpa musik via exempelvis iTunes, så bestämde jag mig förra helgen för att verkligen kolla upp detta. Också en av anledningarna till att jag proppade iPhone:en full med program. Så nu har jag kommit till den insikten att det är ju faktiskt busenkelt att köpa musik från iTunes plus att det är ju billigare oxå, än att köpa i traditionell affär. Visst, jag får inget tjusigt fodral och så, men behöver man det egentligen? Viktigast är ju trots allt innehållet, dvs musiken. Jag är förhållandevis dålig på att köpa musik och det beror mest på att jag aldrig kommer på vad jag skulle vilja köpa för musik, då jag äntligen stiger in i en musikaffär. Då får jag nästan panik, det finns ju så mycket att välja på som bara anfaller mig, så jag får helt enkelt beslutsvånda och inget blir köpt (får man önska tillbaka gamla Östtyskland igen?). Nu kan jag däremot köpa musik precis när som helst då det passar mig och när jag kommer på att det är något visst jag skulle vill ha. Då när jag ändå botaniserade i iTunes utbud, förra helgen, så passade jag på att köpa ett album, Queen - Greatest Hits, för strax under sextio pix. Mycket billligt! Och du ska tro att jag har njutit då jag har varit ute och "prommat" i veckan. "We will, we will, rock you..." sjunger Queen i mina öron och jag kan säga att jag, min iPhone och iTunes rockar bra tillsammans!

- kreativt arbete av min dotter

Jag måste säga att min lilla lintott här hemma har ett kreativt sinne. Jag säger bara, hur många 11-åringar sitter i Adobe Photoshop och skapar egna bilder och collage? Min 11-åring gör i alla fall. Och återigen råder denna "barnsliga" orädsla för att göra fel, precis som med fotograferandet, det som vi vuxna så många gånger lider av. Vi vuxna fokuserar mer på att göra rätt saker på rätt sätt, så rädda att göra fel, enligt vuxna normer och outtalade regler, istället för att göra det som förefaller eller känns rätt. Barn däremot, de bara gör, känner inga hämningar, har ingen rädsla för nyheter eller det okända, utan de gör som de vill, testar och provar. Säkert också därför deras kreativa skapande träffar så rätt, de ser inga hinder, ser inget som säger dem hur det ska vara, utan de bara skapar! Sen kommer vi vuxna och petar och förstör, talar om hur man ska eller bör göra något eller hur något ska se ut och det är verkligen bara vuxna som kan döda ett barns kreativitet!
Vill dela med mig av dotters senaste alster, ett collage av ett antal bilder som hon själv har tagit som hon sedan har sammanfogat till en enda stor bild med hjälp av Photoshop. Hon har gjort ett flertal collage men detta är det senast gjorda och det tillkom så sent som i helgen. Se själv resultatet här nedanför. Visst är det fint! Jag kan inte låta bli att vara en stolt moder, trots att det stundtals kommer tråk-jobbiga samtal från skolfröken, med tanke på gårdagens inlägg! :-)

(Klicka på bilden för att se en större version.)

- att få samtal från fröken

Att som förälder få samtal från barnets skolfröken (eller ska det i det jämlika samhället snarare heta lärare...?) känns aldrig bra. Och att jag, som har fått ett antal under åren som har gått sedan min dotter började skolan, tycker inte att det känns enklare eller bättre för det. Min dotter är ju en tjej med skinn på näsan, överdrivet envis, stort behov av självhävdelse (dvs tro inte att du kan sätta dig på mig och trycka ner mig i skorna inte...), orädd för konflikter, stort rättvisepatos etc och då kan ni kanske förstå att dessa egenskaper lätt kan leda till de mest tråkiga situationerna i grupperingar med idel barn. Barn är inte ju inte riktigt rustade ännu att kunna tackla svåra och bråkiga situationer, det krävs en viss mognad för att lösa konflikter på ett civiliserat sätt, en mognad som inte alla vuxna heller uppnår. Och mitt barn är inte bättre än andra barn. Men en väldigt god egenskap hos mitt barn, är att hon i alla fall aldrig sticker under stol med vilka dåliga handlingar hon har utfört. Däremot kan hon i trängda situationer bli så frustrerad så att det slutar med att hon lappar till sin antagonist! Och det är ju definitivt mindre bra! Att lösa en konflikt med nävarna brukar inte vara av godo. Man ska ju inte slåss, plus att det anses ännu "fulare" om en flicka slåss! Trots att vi lever i ett jämlikt samhälle så finns det vissa handlingar och beteenden som inte får suddas ut... bl.a att tjejer ska inte slåss, svära, ta sig en riktig bläcka eller ha sex med någon för stunden! Ja, ja...
Vad jag ville komma till, är att jag idag fick ett sånt där "tråk-jobbigt" samtal från min dotters fröken. Det gällde att min dotter inte hade hörsammat vad fröken hade bett henne att göra, dvs att inte klottra på ett löspapper som de skrev en engelsk diagnostisk test på. Min prepubertala dotter (det bör tilläggas att hon just nu innehar alla attribut för trulig tonåring) fick för sig att hon fattade nada av vissa av uppgifterna på pappret och beslöt sig därför att skriva dit det, även om hon hade svarat på uppgiften. Ologiskt, jag vet! Men är man så himla logisk när hormonerna i kroppen inbillar sig att de deltar i ett kombinerat 100-meters- och maratonlopp omvartannat?! Detta klottrande resulterade alla fall i att min dotter och fröken hade en kamp om att min lintott skulle sudda ut klottret från pappret, vilket hon fullkomligt vägrade, vilket i sin tur ledde till en tråkig situation mellan dem båda. Min dotters fröken ringde därför mig och undrade om inte jag borde söka hjälp för min dotter, med anledning av hennes humör... Detta var ju trots allt andra gången inom loppet av en vecka som min dotter hamnat i tråk-situation! Men hallå.... Excuse, me!
Visst har hon humör och visst är hon envis och trulig stundtals och hamnar lätt i tråkiga situationer, men från det till att behöva hjälp känns allt för långt för mig. Hör det inte alla tonåringar till att testa gränser och hävda sin rätt och ha attityden om att ingen ska komma och bestämma över dem! Så var i alla fall jag som tonåring så jag har full förståelse för min dotters beteende, däremot så brukade jag inte slå på andra, där skiljer vi oss år. Men å andra sidan så var jag nog allt 13-14 år innan jag började bli sådär tonårsbesvärlig som min dotter är nu redan vid elva. Och jag inbillar mig att som 13-14-åring är man något mer mogen än 11 och just därför också förstår att det inte löser något att utdela en rak höger.
Det verkar som att vi idag har mindre tolerans för dem som inte följer det mönster som vi förväntar oss att alla ska följa. När ett barn, som min dotter, bara är elva år uppför sig som en tonåring och samtidigt är orädd för vuxna och vågar argumentera, men även tar en konflikt med jämnåriga och ifrågasätter saker och ting, ja, då är det något dåligt. Jag kan då inte låta bli att vara en "dålig" förälder att uppmuntra min dotters egenskap och personlighet att våga vara den hon är, våga stå för vad hon tycker, våga ifrågasätta då andra gör orätta saker, men jag talar däremot med henne om att man kan hantera situationer på andra sätt och även uttrycka sig på ett sådant vis så att man slipper hamna i tråkiga situationer.

- min dotters fotograferande

Tänkte att jag skulle dela med mig av min dotters fina bilder som hon har tagit med sin egna digitalkamera som hon fick av mig då hon fyllde 11 år i maj. Inför sin födelsedag frågade jag henne vad hon önskade sig och det enda som hon ville ha var just en digitalkamera. Ja, faktiskt, inte en enda sak till nämnde hon. Min dotter har sällan långa och omfattande önskelistor, vilket är skönt för min plånbok. Vet ej riktigt varför hon inte har önskelistor långa som toarullar, men hon är liksom inte den "hagalna" typen. Däremot, är det något hon verkligen vill ha, ja, då ger hon sig inte förrän hon har fått det. Och just därför så fick det då bli en digitalkamera när hon fyllde år.

Nu efter att ha haft en "vanlig" digitalkamera i sin ägo i ett halvår så har hennes kamerakrav ökat och nu pratar hon ofta om att hon vill ha en digital systemkamera.... Nja, det får nog dröja några år innan hon kan få en sådan.
Jag tycker om att hon som det barn hon är hittar motiv som kanske en vuxen inte alltid får för sig att fotografera. Kanske är det så det blir när man har en just en digitalkamera, man kan ju ta hur många bilder som helst, finns ju inga framkallningskostnader. Plus att de bilder som har blivit alldeles kassa är det bara att trycka på "delete". Men här kommer i alla fall en del av alla hennes fina bilder som hon tog då vi var på Kreta. Håll till godo och njut över ett barns fria val att avbilda sin omgivning!

- första snön denna vinter

Vintern med snö nådde Malmö denna helg! Brrr.... I don't like!! :-(
Skåne och snö går helt enkelt inte ihop, eftersom det blir bara snö och slask nästan meddetsamma. Så jag skyndade mig att föreviga den första snön med inte-så-bra-kamera i min iPhone. Som synes blev inte bilderna allt för bra, men det är inte bara kamerans fel, vädret tillät inte att det blev så bra bilder. När snö faller i Skåne, faller den liksom inte snyggt uppifrån utan den attackerar människor och djur, träd och andra växter, hus och andra byggnader och bilar och alla andra fordon från sidan liksom. Snön faller på något sätt horisontellt med anldening av att det alltid blåser här i söder. Ett bevis på detta kan man se på första bilden här nedan!

Träd attackerat från sidan av snö!

Inte ser detta mysigt ut, inte!?
Denna bild får mig inte att tycka mer om snö...

Det som upplevs som dimmigt på bilden
är det horisontella snöfallandet!

Min snyggo-bil översnöad på parkeringen.
Har inget större behov av att ut och köra bil då snön faller.

- min nya telefon, en iPhone!!!

Ja, min underbara chef har förärat mig med en iPhone, en vit! Och den är ju såååå snygg! Alltså, egentligen är denna iPhone mer en leksak än vad det är en telefon. På tal om vit, så kan jag berätta att den vita färgen indikerar meddetsamma att jag har ett minnesutrymme på 16 GB!!! Det finns två storlekar, 8 GB eller 16 GB, men just den vita finns bara i den stora varianten. Ja, jag vet, detta var en parentes! :-)

Jag har nu haft denna vita tingest i min ägo sedan i fredags och kan inte låta bli att tycka att den är helt underbar i sin funktionalitet! Allt känns enkelt att göra, inga konstiga inställningar, inga programvaror som måste installeras på min mac för att jag ska kunna ansluta iPhone:en, det jag ser på skärmen kan jag klicka på, öppna, dra åt sidan.... Så coolt!
Min iPhone är ny laddad med mycket favoritmusik som jag kan lyssna på konstant, men ändå kan jag svara så fort det ringer. Tidigare när jag var ute och gick jag med min iPod fick jag ständigt hålla min Sony Ericsson P1 i handen, så att jag kunde känna vibrationssignalen då det ringde. På tal om musikljud så kan jag nämna att även högtalarfunktionen är bättre än förväntat.
Fast absolut, den verkligt starka funktionen är trots allt hur enkelt det är att surfa på nätet, logga in på Sharepoint server, läsa nyheter, kolla in filmsnuttar på youtube, ja, helt enkelt surfa överhuvudtaget. Sen kan jag bli lycklig då det är så enkelt att ställa in synkroniseringen till Exchange servern där jag har e-post konto med all mail, alla kontakter och kalenderuppgifter. Jag blir även salig då jag idag utan problem kan öppna en bifogad fil, ex en pdf, och även zooma in i dokumentet utan konstigheter. Jag håller bara min tumme och pekfinger ihop över skärmen och drar dem ifrån varandra och "hux-flux" har jag förstorat det!! Ja, ska det behöva vara svårare!?
Igår laddade jag ner lite gratis program till iPhone:en. Det blev mest spel. Ett var bland annat det gamla traditionella "Labyrint" och då spelar man som så att man håller helt enkelt sin iPhone vågrätt och lutar det till det ena eller andra hållet för att styra kulan! Coolt!
Det finns även inbyggd gps, givetvis kamera som en del påstår inte är den bästa (vem bryr sig?), anteckningsprogram, häftig miniräknare, superenkel navigering mellan olika program och funktioner och du...
... man kan faktiskt ringa med den också!! Wow!!

Ja, just det, ska kanske berätta att jag även har fått en ny dator, en ny mac, en MacBook Pro istället för den lilla svarta MacBook jag hade innan. Min chef tyckte att jag skulle ha samma dator som de andra och de andra männen i firman har just MacBook Pro. Datorn fick jag förra veckan igen och har nu äntligen börjat landa i den nya, dvs fått över alla filer från förra datorn, ställt in alla inställningar etc. Först var jag lite anti till att få en ny dator, men nu känns det helbra.

- varit på Öland

Nu har jag varit iväg i Borgholm på Öland med jobbet. Eftersom vi arbetar som vi gör i det företaget som jag är anställd så är det inte så ofta som vi ser varandra, utan den mesta kontakten sker via telefon och mail. Men en gång om året vill vår chef samla oss och våra respektive till både arbete och nöje. Vi samlas på Hotell Borgholm en torsdag och tillbringar kvällen tillsammans med god mat och trevligt sällskap. På fredagen träffas vi anställda och diskuterar hur vi har jobbat och hur vi ska gå vidare under det kommande året. Fredag kväll blir åter en festlig tillställning med mycket god mat och dryck. Jag misstänker att min chef väljer Hotell Borgholm främst med anledning av den goda maten. Kanske har ni hört talas om en kock som heter Karin Fransson? Om inte, ja, då kan jag rekommendera hennes mat. När jag äter hennes mat önskar jag att jag hade möjligheten att trycka på en form av "paus-knapp" så att jag kunde stanna upp och förbli en stund i denna fantastiska smakupplevelse. Bara att läsa menyn är i sig en upplevelse. Har jag gjort dig nyfiken så kan du läsa mer om Hotell Borgholm på denna adressen: www.hotellborgholm.com

Här kommer lite bilder från ett disigt och regnigt Borgholm som jag tog med en väldigt speciell mobiltelefon som jag kommer att berätta mer om i mitt nästa inlägg.....

Entren till Hotell Borgholm

- ingen bra morgon

Nej, fy! Det var absolut ingen bra morgon, ingen bra start alls på denna dag! Det blev en fullkomlig krasch mellan mig och min dotter. En sån där dag som jag snuddar vid tanken att jag vill abdikera från min föräldraroll och bli fullkomligt icke-ansvars-tagande för mitt barn.
Ska kanske inledningsvis berätta att min kära och underbara dotter är otroligt prepubertal med allt vad det innebär med humörets berg-och-dalbane-beteende, ena dagen sprudlande "sunshine" och andra dagen "dragon" med eldsprutande prat. Uha! Inget kul varken för henne eller mig. Jag är sedan en sån mamma som anser att man måste få ta konsekvenserna för sina egna handlingar och beslut. Och prepubertalt beteende och konsekvenstänk kan krascha fullkomligt ibland. Som i morse...

Egentligen startade allt redan igår kväll då jag i tid påbörjade mitt vanliga "tjat" om att det var dags att borsta tänderna och krypa i sängen. Men fick jag någon respons från min dotter? Oh, no! Fortsatte mitt tjat med lite jämna mellanrum och som vi alla känner till så stannar ju inte tiden upp utan klockan den blev bara mer och mer. Först när jag meddelade att jag tänkte krypa i sängs eftersom jag skulle upp tidigt dagen efter, alltså idag, ja, då blev det även fart på min dotter. Men egentligen allt för sent för hennes del, men för att hon ibland ska förstå vad det ger för konsekvenser att inte komma i säng i tid, så måste detta gås igenom. Tyvärr!
Så blev det då dagens morgon och jag väckte hennes som vanligt strax före sju. Bad henne stiga upp och klä sig. Men hände något? Nop! Gjorde mig själv i ordning. Hade för ovanlighetens skull en tidig tid att passa, skulle med ett tåg strax efter åtta för att sitta hos en kund och jobba under dagen. Jag har ju annars förmånen av att inte behöva ha en stämpelklocka, arbetskamrat, arbetsuppgifter eller dryg chef som styr när jag måste anlända min arbetsplats. Detta har även gynnat min dotter under alla år, eftersom det är inte mina arbetstider som har styrt då vi har varit tvugna att ge oss av om morgnarna. Tillbaka till dagens morgon.... Jag fixade frukost till oss båda och kalllade åter igen på henne. För tro inte att hon hade kommit ur sängen! Oh, no!
Jag åt min frukost i lugn och ro och efter en lång stund kom mitt kära barn, fortfarande ej klädd, och intog sin frukost. Jag utförde de sista morgonrutinerna och meddelade det blonda urvädret att jag nu var tvungen att ge mig av, annars skulle jag missa mitt tåg. Men ojsan, vilket liv i luckan det blev då! Hon skrek och gormade om att jag skulle vänta på henne så vi kunde ha "sällis", som jag hade sagt redan igår kväll. Så nu var karusellen igång... Suck! Och hon var inte nådig i sitt skrikande och jag låtsade dom om det regnade och lät mig inte dras med i hennes beteende, även om det är svårt. Det krävs stor viljestyrka att inte bara släppa kontrollen och bli så djävla heligt förbannad. Men inte leder det någon vart det heller. Det slutade med att jag ignorerade hennes skrikande och bara sa "hej då" och gick och hörde hennes yl-gråtande bakom mig då jag stängde ytterdörren. Något senare kom hon springande ikapp mig med gråten i halsen och trulig uppsyn. Jag bad henne att ha denna morgon-händelse i åtanke framöver för att hon i framtiden ska gå och lägga sig i tid så att hon orkar stiga upp i tid på morgonen. Men inte bemöttes jag av någon glädje inte, utan bara fortsatt trulighet.
Det är när såna här händelser inträffar, som denna morgon ,då när min dotter blir så fasligt arg och bara skriker och gormar som jag känner mig fullkomligt maktlös och vill bara abdikera som förälder. Det är då jag tycker att jag inte orkar vara ensam förälder med allt ansvar till 100%, aldrig få avlastning, aldrig ha någon annan som tar över tjatande när jag inte längre orkar. Det är då jag vill skrika "avbryt" och hellre vill ta en annan scentagning, få ett avslut på det som händer just då, få bort allt bråk och ilsket beteende. Men som tur är kan jag och min dotter alltid försonas och då är allt glömt igen... tills en likartad händelse inträffar igen!

- tur att det avgörs i natt

Ja, verkligen tur att valet i USA avgörs inatt! Jag är så trött på att höra orden USA och val i samma mening! Suck! Jo, jag vet att många påstår att valet i USA påverkar resten av världen, men please, jag orkar inte riktigt bry mig. Därmed inte sagt att jag är mindre vetande eller inskränkt på något sätt, men ibland kan det bli lite för mycket av det hela. Alltid ska detta stora land i väst få lov att breda ut sig, eller rättare sagt vi andra länder tillåter detta land att få ta så stor plats. Jag har egentligen inget emot USA, men det är definitivt inte det-ultimata-landet, i mina ögon.
Som det ser ut nu förefaller vinstlotten tillfalla Obama, vilket betyder att det för första gången någonsin kommer att sitta en färgad man på presidentstolen i Vita Huset och bestämma. Wow! Det vore ju i och för sig coolt!


Men om Obama kommer att göra det bättre för amerikaner i synnerhet och världen i allmänhet, ja, det har jag inte riktigt satt mig in i. Det får tiden utvisa, för inte tänker jag damma av min kristallkula och se in i framtiden i den inte... för tänk, det kanske leder till att jag i förlängningen startar nya häxförföljelser i modern tid!! Ti-hi-fniss!!
Fast visst hade det varit på tiden att i dessa USA-val-dagar starta någon form av kvinno-upprop... Varför? Jo, hörde häromdagen att i USA är det fortfarande svårt för kvinnor att kombinera småbarn och arbete. Vilket slutar med att de får stanna hemma med barnen under den tiden barnen är små. Suck! Och detta land ska anses vara modernt. Ovanpå detta så är det inte bättre ställt vad det gäller jämlikheten för föräldraansvaret eftersom pappaledighet, ja, det vet man inte riktigt vad det är. Vill pappor vara hemma med sina barn, ja, då får de snällt ta ut semester. Ohhps!! Ibland påminns jag abrupt om hur bra jag har det som bor i Sverige, vilket valet i USA trots allt fick mig att bli medveten om. Tänk om vi alla kunde lära oss att uppskatta vårt svenska system med goda försök till jämlikhet lite mer och lite oftare. Kanske borde vi införa en form av dag med temat "vad-vi-har-det-bra-i-sverige-ändå".. Men vänta här nu, har vi inte detta redan, tycker jag får en känsla av det....? Hm.. tror jag har det... tror att just denna dag infaller den 6 juni och är till och med numera en helgdag, röd dag och man är ledig från jobbet. Fast inte firar vi vår nationaldag på något värdigt sätt där vi verkligen glädjs över hur bra vi har det. Men vem vet.. med den tiden blir kanske vi svenskar lika stora patrioter som norrmännen då de firar sin 17:e maj. Man ska aldrig sluta förvåna sig och alltid hoppas på det positiva.