- melodifestival 2009

Nu när en av delfinalerna för Melodifestivalen 2009 skulle gå av stapeln i Malmö och i den alldeles nya arena här i staden så var det ju bara så att jag och min lintott bara var tvungna att ta tillfället i akt och få se detta spektakel på plats. Nu hade vi dessvärre inte förmånen att få biljetter till själva finalen, men genrepet idag på eftermiddagen räckte långt. Det var både underhållande och kul att få se föreställningen live som omväxling till att vanligtvis sitta hemma i soffan framför TV:n.
Jag tyckte det även var kul att få se vad som händer på scenen och de ställen som kameran inte filmar från just i det tillfället, se hur scenarbetare springer omkring och "roddar", var olika kameror finns placerade, hur någon ansvarig person hela tiden håller koll på var det ska filmas och så. Ja, nu är jag nördig, jag vet! ...och det bjuder jag på. ;-)

Det var lite kaosartat att nå fram till Malmö Arena, eftersom vägarna dit är inte riktigt färdiga ännu. Så den sträcka som vanligtvis tar ca 15 minuter att köra, tog denna eftermiddag nästan tre kvart, varav merparten av tiden spenderades i en bilkö strax före avfarten till själva arenan. Därför blev jag nöjd då jag såg att den framtida Citytunneln redan hade fått en hållplats anlagd precis vid entrén till arenan. Jag kommer helt klart att välja det alternativet istället så fort Citytunneln har kommit igång.

Tillbaka till själva melodifestivalen då...
På genrepet körde man hela programmet med att man utsåg vinnare som gick vidare till finalen i Globen och de två som gick vidare till Andra Chansen i Norrköping. Men vid tidpunkten för genrepet visste ju ingen vem som skulle komma att vinna och därför hade vinnarna istället lottast fram. De fem som på genrepet gick vidare till duellen var Agnes, Sarah Dawn Finer, Malena Ernman, Thorleifs och Star Pilots. Hmmm... detta kom ju att var desamma som i verkligheten, kunde linott och jag konstatera senare under kvälllen framför TV:n!! Fantastisk lottning!
Efter att duellerna var avklarade i genrepet stod det klart att Malena och Star Pilots gick vidare till Andra Chansen medan Agnes och Thorleifs gick direkt till finalen. Se där.. återigen var inte lottningen så långt från verkligheten. Vi kanske i framtiden inte behöver någon telefonomröstning, utan kan förlita oss på ren lottning! Lugn, lugn.. jag bara skojade! :-)

Med facit i hand efter livesändningen blev det sanna utfallet i alla fall följande:

• Till finalen: Malena Ernman och Agnes
• Till Andra Chansen: Sarah Dawn Finer och Star Pilots
• Internationella juryns val: Sarah Dawn Finer

Här kommer ett antal (undermåliga) bilder tagna från genrepet med "inte-så-bra-kamera-i-iPhone:en"!!

Bild tagen ut över publikhavet

Framträdandet med Malena Ernman

Tillägg den 5 mars
Lyssna på Malenas och Agnes bidrag

- varken kul eller lyx

Med anledning av mitt tidigare inlägg vill jag ta upp det här med att vara tvungen att resa i jobbet. Så till dem som tror att det är kul eller på något sätt lyxigt att få resa i tjänsten vill jag genast avliva den myten.
Jag kan inte på något sätt se att det är mysigt att behöva stiga upp klockan halv fem på morgonen för att sedan klockan sex befinna sig på centralstationen i Malmö för vidare transport med tåg till Kastrup, för att sedan ta ett flyg till Oslo med avgångstid klockan 07.45. Då har jag varit tvungen att först köa till incheckning för att sedan återigen köa, men då för att passera igenom "security", där jag måste ta av jacka och bälte (i värsta fall även skor) och plocka fram min mac ur väska, för den måste ju åka för sig själv genom "röntgenapparaten". Suck!
Landar slutligen i Oslo, bara tjugo minuter försenad och tar ett flygtåg till en viss hållplats, i detta fall Lysåker, för att sedan sätta mig i en taxi och för att äntligen komma fram till slutdestinationen IT Fornebeu, ett företagsområde, framåt klockan halv tio. Sitter i ett möte fram till klockan fem, med endast paus för lunch. Därefter följer ny taxiresa till bokat hotell centrala Oslo, där en snabb incheckning sker för att sedan inta en middag på en trevlig restaurang, tillsammans med representanter för det norska företaget. Kvällen avslutas först strax efter elva och då är jag allt bra trött, efter att ha varit vaken sedan halv fem på morgonen! Mina fötter är svullna och känns som om de har utökats till minst två storlekar större, efter att ha varit instängda i ett par skor sedan tidiga morgontimmarna.
Nästa dag startar klockan tjugo i åtta då jag stiger upp för att kasta mig in i en dusch som följs av snabb påklädning av både kläder och ögon, för att sedan inta frukost med kollegor klockan åtta. Därefter följer ny taxiresa till samma destination som gårdagen, IT Fornebeu. Möte fram till lunch som avnjutes i samma trevliga sällskap som under gårdagen. Återigen in i en taxi för att tillbringa några timmar på en av Norges största tidskriftsförlag. Besöket avslutas vid tretiden och då påbörjas ytterligare en taxiresa, och denna gång ut till Oslos flygplats, Gardemoen. Incheckning, passering av "security" och ombordstigning på plan vid halv sex. Landar på Kastrup strax före sju och hastar snabbt igenom ankomsthallen för att kasta mig på ett fullkomligt överbelamrat Öresundståg till Centralen i Malmö. Når stationen, konstaterar att ingen passande buss avgår förrän om en kvart, dvs jag kan lika bra promenera hem. Äntligen hemma strax efter åtta. Home sweet home!! I love!
Om detta som jag har beskrivit här ovan på något sätt är en form av lyx., ja, då kan jag med lätthet avsäga mig den formen av lyx och istället ha en sunkig vardag med hemmakväll i soffan framför TV:n!

- rapport från oslo

Jag befinner mig i Oslo för tillfället och resan hit skedde tidigt i morse. Företaget som jag arbetar för ska få rätten att bli återförsäljare av och konsulter för en ny systemlösning, ett redaktionellt system för tidskriftsredaktioner. Företaget som utvecklar denna lösning finns just i Oslo och därav min resa hit.
Jag måste ju säga att det ska bli otroligt spännande att få vara med i etableringen av denna systemlösningen som helt klart är "revolutionerande" för tidskriftsmakare. De stora förlagen i Norge arbetar redan med denna lösning och är otroligt nöjda. Nu anser företaget att det är dags att systemet får komma utanför den norska gränsen. Eftersom det företaget som jag arbetar för har de flesta tidningsredaktioner och förlag som kunder så är det naturligt att vi är de som ska få representera denna lösning i Sverige, men faktiskt även i Danmark.

Jag hann inte se så mycket av Oslo (befann mig mest inomhus eller sittande i en taxi på väg från en plats till en annan) men jag kunde notera att det var rejält med snö. Och det sas att det faktiskt hade kommit ovanligt mycket snö denna vinter. Se själv bilderna här nedanför.
Ber om ursäkt för bristande turistmotiv, men jag befann mig mestadels i företagsområde. :-)

Bild tagen på IT Fornebeu, tidigare flyplats, numera företagsområde i tillbyggnad

Bild tagen utanför Hjemmet Mortensen, största tidskriftsförlaget i Norge

- vårtecken

Idag upptäckte jag årets första riktiga vårtecken. Mitt på en gräsmatta, inte långt ifrån där vi bor, växer några snödroppar upp ur jorden och står där nu i sin prakt med sina vita snödropps-blommor. Visst är det vackert, dessa blommor som kommer med det glädjande beskedet om årstidsväxling! Mmm... och detta bådar verkligen gott! Våren är verkligen på väg och i förlängningen betyder det att även sommaren kan skymtas där borta om hörnet.
Fast betänk hur fort det går när det slår om från vinterkallt till mildare väder med typiskt vårlikt inslag. Se bilden här nedan, denna tog jag i söndags, den 22 februari, för alltså bara tre dagar sedan. Inte ger den intryck av att vi vore på väg mot vårens lite mer mildare dagar? Men är det inte just det som är en av tjusningarna med att bo i ett land som har årstidsväxlingar? Att man just får nöjet att se sina naturomgivningar i olika skepnader och uppleva temperaturväxlingar som resulterar i att människan hänger sig åt olika aktiviteter beroende på vädrets makter.

- idag officiellt

Idag offentliggjordes det och nu är det officiellt!! Kronprinsessan Victoria har en pojkvän! Precis som om inte vi alla redan visste detta!? Men nu är hon i alla fall förlovad med sin Daniel och det vankas bröllop försommaren 2010. Allt är nu formellt genomfört, kungen har godkänt deras förlovning och regeringen har även godtagit den då kungen kungjorde detta under dagens konselj.

Antagligen kommer förlovningen leda till debatter runt monarkins vara eller inte vara. Och kanske uttalande av typen "ska verkligen vårt kungahus få kosta så himla mycket och nu ska ett bröllop tynga ner statsfinanserna ännu mer i dessa kristider". Kanske är det just en sådan festyra man behöver i kristider, ha något att glädjas åt.
Jag är för övrigt helt klart för vårt kungahus. Tycker det är kul och fint med gamla traditioner och anor. Fint att Sverige är en monarki och har en kung som statschef och i framtiden en drottning i Victoria. Kungen, drottningen, kronprinsen och de andra två kungabarnen är goda "galjonsfigurer" för Sverige.

- sött & gött

Idag är det fettisdagen vilket är synonymt med semledagen i Sverige. Jag som då ännu inte har uppfyllt kvoten för semlor för året inhandlade två stycken när jag promenerade hem från kontoret. Semlorna mottogs med stort leende på läpparna av lintotten där hemma. Och glufsades i med mycket spår av florsocker och grädde runt munnen när den var spårlöst försvunnen på tallriken.
Lätt är att förstå att semlan står för det som är sött! Det som var gött idag, kommer jag till nu. Medan min lintott var på scouterna gjorde jag ett försök att springa en runda. Jag har inte kunnat springa på evigheter, eftersom jag har fått en sån j...ä smärta i underbenen varje gång jag har varit ute för att springa. Istället har jag varit tvungen att hålla mig till promenerande, vilket inte alltid känns lika kul, inte så där effektivt som jag vill, plus inte så svettigt! Så idag fick jag då för mig att testa springandet igen, och detta, vill jag tillägga, inte med anledning av att jag tidigare under dagen intog en semla!
Jag var ute och sprang i ganska exakt 45 minuter och det fungerade. Inte för att jag sprang överdrivet snabbt, skulle väl tro att jag avverkade ca 5 km under mina 45 minuter vilket inte ger en överdrivet bra hastighet. Fast, vid närmare eftertanke.... inte är väl 9 minuter per km helt fy skam? Jag har ju trots allt inte kunnat springa sedan i oktober! Kan ju fortsätta med lite matte och då även delge medelhastigheten uttryckt i km/h vilket då blir 6,67 km/h. Not bad!?
Oavsett hastighet för mitt springande så kan jag glädjande meddela att det funkade att springa! Wow! Och det var just det som var så himla gött!

Semla som senare landade i min mage!

- svart på vitt

Idag kom brevet som bevisar svart på vitt att jag är ensam vårdnadshavare för min dotter. Under rubriken ”Vårdnadshavare” fanns bara mitt namn att läsa. Däremot stod det klart och tydligt både vem som är moder och vem som är fader till den lilla lintotten.
Nu, med detta bevis i min hand, ska det definitivt inte föreligga några hinder för min dotter att få börja på den skola som hon önskar gå på från sjätte till nionde klass. Jag kan nu bevisa att jag ensam, utan faders samtycke, har rätten att bestämma i vilken skola min dotter ska gå. Skönt!
Men jag måste verkligen berömma Skatteverket för både väldigt snabb och god service. I onsdagskväll bänkade jag mig framför min mac, knappade in adressen till Skatteverket på internet och gjorde beställning av personbevis för min dotter i ärende som gäller vårdnad. Och idag fick jag detta personbevis som sagt! Det var den snabba servicen och den goda bestod i att det var enkelt att navigera på deras webbsida. Om sånt tycker jag! Jag har även hört andra uttrycka sin goda inställning till Skatteverket. Kul att höra att just denna instans upprätthåller god service med tanke vilka tråkiga uppdrag de har, utöver att ansvara för folkbokföringsregistret.

- ensam vårdnadshavare, eller?

Jag har aldrig under alla mina år, snart tolv, som förälder stött på några direkta problem med "offentligheten" med att jag är en sk ensamförälder. Det hör till saken att jag aldrig har ansökt om sk enskild vårdnad, eller vad det nu heter när man är ensamt ansvarig för sitt barn, eftersom jag har inte riktigt sett att det finns en anledning till det.
Min dotters pappa valde redan tidigt att inte ta något ansvar för sitt barn och effekten av att jag eventuellt ansökte om enskild vårdnad skulle ju inte öka hans ansvarskänsla. Lika lite som att jag skulle kunna lyckas med att tvinga vår dotter på honom. Ville han inte, så ville han inte och detta är inte något jag säger i en form av uppgivenhet utan det är ett krasst konstaterande. Han var då, vid vår dotters födelse, (antagligen) överdrivet ansvarslös och hade säkert sina randiga och rutiga skäl till varför han handlade så som han gjorde. Vi har fram till dagens datum inte hört ett ljud från honom.
Jag är definitivt inte typen som "hänger" någon annan för att man inte alltid agerar som man borde, inte står för sina handlingar eller agerar moget och ansvarsfullt. Mitt fokus lägger jag hellre på att själv göra saker så bra som jag möjligtvis kan, och i detta fall går det ut på att fungera som en bra förälder och förebild för min dotter, då hon befinner sig i avsaknad av en av två föräldrar.
Nu har jag då tänkt att min dotter ska få gå på en friskola i Lund från och med sjätte klass. I förra veckan damp ansökningshandlingarna till vald skola ner i brevlådan och jag öppnade och läste glatt... tills jag nådde fram till partiet där man ska fylla i sin signatur... Där står följande att läsa: "Elevens båda vårdnadshavare ska underteckna antagningsbeskedet. Har en förälder enskild vårdnad skall detta styrkas med personbevis eller dom. Om inte dom eller personbevis bifogas denna bekräftelse - eller skickas in separat till nedanstående adress - senaste xx månad kommer platsen att erbjudas annan sökande". Hoppla! Det var ord och inga visor! Vad gör jag nu. I praktiken är jag ensam vårdnadshavare och har varit så sedan tolv år tillbaka i tiden. Men inte har jag detta på papper!? Eller?
Ska kanske ta och slå en pling till, vad heter det nu...? Fick faktiskt fråga en väninna! Det heter Familjerätten, sådär ja! Sagt och gjort, sökte upp familjerätten på nätet, men ha-ha.. Vad trodde jag? Inte kan man ju nå dem hur som helst! Oh, no! Telefontid vardagar 08.00-09.00! Detta är en av alla anledningar varför jag undviker att behöva ha kontakt med offentliga institutioner! Service vet dem inte vad det är!
Jag valde att istället ringa skolan som jag önskar att min dotter ska börja på till hösten. Fick omedelbart kontakt med rektorn, en friskola, därför direkt kontakt - har aldrig fått direkt kontakt med rektor på nuvarande kommunala skola. Rektorn på skolan hade aldrig tidigare haft ett liknande fall, men bad mig att skicka in ansökningshandlingar i tid och bad mig även skriva en notering om att jag varit i kontakt med henne och hon skulle göra det samma.
Jag var så fräck att jag åter frågade min väninna med stor kunskap av de sociala instanserna i vårt samhälle om hon kanske har kontakter på familjerättsbyrån. Visst hade hon det. Både direktnummer och namn kunde hon ge till mig. Jag ringde upp och lämnade meddelande på svararen och kan ni tänka er… cirka en timme senare ringer faktiskt personen mig och vi hade, ur min synvinkel, ett givande samtal.
Eftersom min dotters pappa och jag inte var gifta vid min dotters födelse blev jag automatiskt vårdnadshavare medan hennes pappa skulle ha ansökt om detta, vilket han då inte gjorde. Skulle han ha gjort det så hade jag definitivt inte förvägrat honom delaktighet i hans dotters liv och leverne. Den slutsats som jag och tjänstemannen på Familjerätten kunde dra var att jag, med anledning av att det aldrig från faderns sida har ansökts om vårdnad, är ensam vårdnadshavare. Detta bör jag kunna få svart på vitt genom att hämta ut personbevis för min dotter från Skatteverket. Puh! Nu var detta utrett!
Jag hade mer än gärna välkomnat ytterligare en närvarande förälder. Om inte så hade det besparat mig sådana här tråkiga händelser som blir omständiga att lösa. Nu är i alla fall frågan om jag är ensam vårdnadshavare eller inte utredd och min dotter kommer att kunna börja på den skola som hon vill efter sommarlovet.

- paolo skapar debatt!

Mitt inlägg med den inbäddade intervjun med Paolo Roberto från YouTube hittade jag egentligen på en blogg som jag följer. Bloggägaren heter Ingrid Carlqvist, och hon skriver om ett ämne som berör mig men även en problematik som behöver och måste belysas; barns rätt till båda sin föräldrar.
Just hennes inlägg med Paolos uttalande om feminismen ledde till en himla massa kommentarer. En del har antagligen blivit provocerade av hans inställning till feminism och hur man ska fördela föräldraledigheten mellan föräldrarna. Och andra kommer med bra och vettiga åsikter. Kan verkligen rekommendera att ni klickar er vidare till Ingrid Carlqvist's blogg! Hennes blogg blir ju inte sämre av att hon skriver bra, som den journalist hon är.
Jag personligen föll omedelbart för hennes presentation av sig själv som var den huvudsakliga anledningen till varför jag ville följa hennes blogg.

- vill ha en klonad paolo

Jag vill ha en klonad Paolo Roberto! Först hörde jag honom i ett Debatt-program då det diskuterades diet, bantning, fetma etc. Han bara gjorde så störtsköna uttalande om att det var väl inte så himla svårt att äta rätt och i rätt mängd. Överviktig blir man givetvis då man intar mer energi, dvs mat, än vad man gör av med, dvs rör på sig. Vill man äta mycket mat och energirik mat, ja, då får man helt enkelt röra på sig mera. Men tänk så enkelt! Jag håller bara så med honom! Varför göra det svårt då man kan göra det enkelt? Redan då, i detta program så var han så cool! Och han både uttalar sig, pratar och uttrycker sig så icke politiskt korrekt!
Jag fick vid tillfälle hans kokbok "Mina fastrars mat" och medan jag bläddrar i den kan jag drömma mig bort och önska att jag vore gift med en man med italienskt påbrå, så att jag fick åka till Italien och bli nypt i kinderna av min mans fastarar!
Och nu har jag då hört Paolo Roberto uttala sig om feminismen och efter den intervjun vill jag ju bara ännu mer ha en klonad upplaga av honom. Han är ju bara så icke-PK, så fullkomligt underbar! Han är som en frisk fläkt mitt i all denna feminism-hysteri. Jag är nog precis som han, "en militant motståndare till feminism, men en militant jämställdhetsivrare"!.
Lyssna och njut! Jag skrattade så tårarna rann! Jag kan inget annat än att hålla med honom i mångt och mycket i det han säger! :) He's so good!

- barnarbete

I mitt tidigare inlägg pratade jag om att jag numera betalar min dotter lite pengar för att hon ska utföra en del hushållsarbete och då slog det mig, "Är detta förresten sånt som kallas barnarbete?". För i så fall kan jag inte låta bli att vara en stark förespråkare av denna form av barnarbete, eftersom jag då får mindre hushållsarbete att utföra! (Jag bara precis hatar hushållsarbete) Man är ju som singel-mamma verkligen, i hög grad, dubbelarbetande! Det finns liksom ALDRIG någon annan som inhandlar mat, dammsugar och städar, bäddar sängar, tvättar, stryker, lägger in kläder i garderob, putsar fönster, lagar mat, skruvar och borrar, tvättar och tankar bilen, planterar blommor på balkongen, vattnar blommor, köper födelsedagspresenter, inhandlar kläder och skor, planerar kalas, lämnar och hämtar barn på hobbies eller hos kompisar, går iväg på läkar- och tandläkarbesök, går på kvartsamtal och föräldramöte i skolan, fixar så att dator, TV och spel fungerar som de ska, matar husdjur etc... ja, listan kan göras lång över allt som man som ensam förälder måste dra i själv! Så lite barnarbete lite då och då är inte helt fel! :-)

- min dotter, entreprenören

Idag kom min dotter på den förslagna idéen att hon kunde ju faktiskt tjäna lite extra pengar utöver den månadspeng på 200 kronor som hon får. Jag har sedan tidigare klargjort för henne, att för få månadspeng är hennes motprestation i stora drag att städa rummet men även hålla allmän ordning där, lägga smutskläder i avsedd tvättkorg, göra läxor, vara med och laga mat en gång i veckan, uppföra sig på ett "civiliserat" sätt, stiga upp om morgnarna och se till att komma i tid till skolan.

Efter arbetet idag var jag inom i affären och handlade och ringde då hem till lintotten för att kolla om det var något mer som behövdes handlas hem utöver det som låg i varukorgen. Lintotten bad mig att köpa en påse med Dumleklubbor (ja, hon får äta godis på vardagar!), som jag då menade att hon fick ge mig pengar för från månadspengen då jag kom hem.
Senare när jag var hemkommen bad jag henne att komma och hjälpa mig att tömma diskmaskinen Jag sa då att hon slapp betala mig för godiset som jag hade köpt, eftersom hon var så duktig och hjälpte mig utan knot. Hon började tömma diskmaskinen och sa efter en liten stund, "Du, mamma, skulle vi inte kunna göra som så, att när jag tömmer diskmaskinen så får jag 10 kronor för det?". Detta lät fullkomligt rimligt för mig, så det förslaget antog jag genast. Därefter kom hon på att det kunde ju vara värt 1 krona att slänga soporna, vilket jag även tyckte var rimligt. Jag sa sedan att hon kunde få två kronor varje gång hon ger mat och vatten till vår kära katt. Men, nej, det var lite för lite tyckte lintotten och förhandlade till sig tre kronor istället. (Hon erkände senare att hon egentligen ville ha fem!) Vi ansåg båda två att det vore lite löjligt att jag efter varje utfört uppdrag skulle utbetala några kronor till henne. Därför vore det lämpligt att bokföra hennes utförda uppgifter på en lapp under minst en vecka.
Så numera har vi en fin liten lapp, hängandes med magnet på kylskåpet, med tre punkter på:

• Diskmaskin
• Sopor
• Kattmat

Efter varje post ska det fyllas på med streck allteftersom lintotten utför dessa uppgifter. Sannolikheten finns att listan med poster kan komma att utökas med fler olika tjänsteuppgifter som min lilla lintott kan tänka sig att utföra för att underlätta sin mammas liv. Och jag är inte den som är den, jag tar tacksamt emot all hjälp med hushållsarbetet och betalar gärna en slant för det.

- kroppen spelar mig spratt

Fy, vilken besvikelse! Snyft! Bu-bä!!!
Jamen, hallå?! Vad har hänt?
Jo, idag är det lördag och lördag betyder för mig dags att väga och mäta för att med ett leende upptäcka att veckans hårda arbete med god kosthållning och myckna promenerande har gett resultat. Men vad hände nu denna lördag? Blev jag belönad? Fick jag känna har ett leende spred sig över mitt ansikte och en känsla av tillfredsställelse spridas inombords? Nop! Nej, inte alls! Jag har ökat i vikt! Please! Hur kan detta ske?! Jag som i veckan dagligen promenerat en runda på minst en timme i rask takt! Plus att jag varje dag har "prommat" till kontoret och hem igen, vilket tar cirka tjugo minuter, en halvtimme i enkel riktning. Jag har även haft full koll på mitt kaloriintag och varit duktig och fört in alla (nästan) uppgifter i min lilla "app" i iPhone:en. Och jag har hela tiden legat strax under det angivna kaloriintag som jag bör ligga på för att minska i vikt. Men har jag då minskat? Nej! Visst är det taskigt! Inte alls snällt av min kropp. Det känns precis som om den motarbetar mig, att den på något konstigt sätt trivs med att vara lite för stor. Men, kroppen, den ska definitivt inte tro att jag tänker ge upp. Nähä, här kastas inte in någon handduk inte. Jag ska med förnyad styrka och envishet fortsätta min "mission" med att minska. Jag ska lyckas med att kasta av mig de kilo som anföll min kropp i och med att nikotinet kastades ut! Så nu ska jag ut och promma i en timme! Bye!

Ja, just det...
....ska kanske berätta att jag hade ökat med 300g!!!

- allt för konsten

Satt här på kvällskvisten med min mac i knät och strösurfade med TV:n på i bakgrunden. Programmet vars ljud surrade ut från TV:n var Debatt med Janne Josefsson, som då tog upp ämnet hur långt man får gå i konstens namn, hur mycket får man provocera? Kunde då inte annat än att lägga mac:en åt sidan och följa programmet i den diskussion som följde.
Jag fick höra att en konststuderande vid Konstfack hade iscensatt sitt eget självmordsförsök genom att försöka hoppa från Liljeholmsbron i Stockholm. Ett antal förbipasserande hade tillkallat polis som hade anlänt till platsen för att senare transportera studenten till psykakuten på S:t Görans sjukhus, eftersom det är polismyndighetens skyldighet att se till att allmänheten får den hjälp de kan behöva. Poliserna upplevde antagligen att personen skulle har hamnat i någon form av psykos och samtidigt gjorde hon våldsamt motstånd. Väl framme på psykakuten fortsatte det aggressiva beteendet och personal från psykiatriska avdelningen blev utsatta för studentens slag, spottande och försök att bita dem. Detta aggressiva, utåtagerande uppförande ledde till att personalen inte såg någon annan lösningen än att bälta och ge lugnande medicin till det som de trodde var en "verklig" patient, inte någon som bara spelade teater, i konstens namn.
Dagen efter ska en studiekollega ha dykt upp och intygat att den, under gårdagen intagna, "psykotiska" patienten absolut inte var i behov av vård utan hade spelat ut och testat gränser enbart i konstens namn!!! Den numera ej-i-psykos-patienten blev omedelbart utskriven.
I Debatt-studion fanns förespråkare för att man visst kan försvara detta "konstverk" eller installation som studenten hade presterat. Enligt dessa förespråkare är det ok att utföra hur utmanande och provocerande installationer som helst bara det väcker omgivningens uppmärksamhet och tankar, men inte gå så långt att det sker på bekostnad av att man skadar någon.
Hm... kan inte låta bli att tänka att denna "installation" faktiskt skadade någon eller snarare några. Den läkare på S:t Göran som tog emot "psykos-konststudent" deltog i Debatt, sa att det fanns en del övriga patienter närvarande på akuten som tog illa vid sig då konststudenten "levde rövare" med sin installation. Plus att personalen mår egentligen inte heller bra av att behöva ta till sådana ytterlighetsmetoder för att ta hand om en patient i nöd. Definitivt inte då de visar sig att patienten endast spelade ett spel, ej var i nöd! Och tänk på dem som trodde att hon skulle ta livet av sig där på Liljeholmsbron och tillkallade polis? Här gjorde de en medmänsklig gärning, men istället var det bara båg! Är det ok att handla så? Har inte alla dessa personer kommit till skada?
Ovanpå allt detta så var hennes "installation", enligt vad jag har förstått, förankrad hos Konstfack och även de ansåg att detta var ett bra konstverk/installation. Läs gärna hennes resumé här och bedöm om ni på nått sätt kan värdera hennes tanke med konstverket. För mig är det bara en massa ord staplade på varandra som utgör rena rama rappakaljan! Men visst, det är kanske bara jag, den tekniskt inriktade person som jag är, som inte förstår det hon försöker säga!


Avslutningsvis kan jag bara tycka att denna student handlade egoistiskt och "nej" man får inte göra vad som helst i konstens namn. Just denna Konstfack-student borde ha sökt till Teaterhögskolan istället, för fallenhet för det teatraliska har hon definitivt.

- mödomshinna som inte finns

Nu har jag haft förmånen att lyssna på ännu ett program från "P3 Dokumentär" och denna gång föll valet på "Myten om mödomshinnan" som sändes redan 2007. Programmet var både ur ett kvinnligt OCH manligt perspektiv ytterst intressant, även om jag kan tänka mig att en del inslag säkert kan upplevas som provocerande för en del, och då främst män.
Jag ska erkänna att jag personligen aldrig har haft några djupare funderingar om det här med mödomshinnan i vuxen ålder. Visst berörde jag och mina tjejkompisar ämnet "mödomshinna" vid något tillfälle då vi var i tonåren, men jag kan inte minnas att vi någonsin analyserade detta fenomen djupare. Utan det var mest ett konstaterande att det fanns något som hette mödomshinna och finns som en "vävnadskrans" i mynningen av slidan och denna sk hinna, spricker då man har sex första gången och därför kan det blöda lite. Eftersom detta inte har varit något viktigt för mig har jag heller aldrig funderat om mödomshinnan verkligen existerar som en fysiskt vävnadsdel av slidan.
Så här efter att ha lyssnat på programmet, så väcks en massa tankar i min hjärna och återigen slås jag av hur man i alla tider använt olika föreställningar och direkta påhitt för att kuva både kvinnor och män. Just i fallet med mödomshinnan så har det varit männens behov av att kuva eller kontrollera kvinnorna. Om man kan hävda att det finns en mödomshinna som brister vid första samlaget och samtidigt hävda att kvinnan är mer jungfrulig (som exempelvis jungfru Maria) om hon inte har haft sex innan äktenskapet och kan bevisa detta genom blod på lakanet första natten som gift kvinna, ja, då är det ju ett otroligt effektivt kontrollverktyg.
Men det visar sig att det inte finns någon mödomshinna egentligen, men trots detta har det alltid hävdats att den finns och hävdas fortfarande än idag att den finns. Detta är för mig ett ovärdigt sätt att kontrollera kvinnan, ett verkligt förtryck. För varför ska en kvinna anses som "bättre" om hon är oskuld vid äktenskapets start än då hon haft sex innan hon gifter sig? Vem vinner på detta och till vilken nytta? En tes nämndes i programmet och det är för att kvinnan då inte på något sätt kan avslöja hur bra/dålig mannen är som älskare... Intressant vinkling!? Och varför ska en kvinna egentligen behöva bevisa sin oskuld då inte en man måste göra det? Inte vidare jämlikt!
Det som är värst är ju trots allt att mödomshinnan fortfarande existerar hos vissa grupper och till och med används än idag som ett kontrollverktyg. Vilket i sin förlängning leder till att unga kvinnor betalar för att en plastikkirurg ska utföra ett ingrepp i deras slida, att en läkare ska skapa en vävnad som egentligen inte finns! Ingreppet görs bara på grund av rädsla, en rädsla från kvinnornas sida om att de ska ertappas med att inte vara oskulder på bröllopsnatten, bara för att behaga mannen och hans behov av att få "äga" en oskuld. Men även för att andra personer i deras omgivning inte ska få för sig att de inte är "fina" flickor och har tillåtit sig att ha sex med en man innan äktenskapet.
När ska synen på det här med att "fina" flickor håller på sig och definitivt inte har sex och när de väl har det så ger de sig inte hän försvinna. Det är inte sånt som bara "lössläppta" kvinnor sysslar med, utan faktiskt även "fina" flickor, men här råder en form av kvinnlig skenhelighet. Vi vill även inom kvinnorgrupper framställas som finare än andra och uppföra oss dygdigare än vissa! Personligen tror jag att synsättet på kvinnan och hennes sexliv bara kan förändras av oss kvinnor själva. Vi kvinnor måste sluta att prata skit om andra kvinnor som väljer att leva ut sitt sexliv, som väljer att klä sig sexigt eller utmanande. Vi har ingen rättighet att se ner på dem och vi måste definitivt reagera starkt då vi hör att samhället försöker racka ner på oss kvinnor, exempelvis i domstolar då man ska döma i våldtäktsmål. Det ska inte få vara relevant hur många män den våldtagna kvinnan haft sex med tidigare eller hur hon var klädd. Det ser jag bara som en förlängning av det kontrollbehov som gömmer sig i att hävda ett mödomshinnan existerar och kvinnan ska blöda vid första samlagstillfället.
Myten om mödomshinnan väcker så många fler tankar än bara om den existerar eller inte. Jag vill verkligen uppmana dig att ladda ner programmet och själv lyssna och på så sätt bilda din egen uppfattning om denna fråga och vad den leder till i sin förlängning.

- slå ett slag för P3 Dokumentär

Som ni vet så brukar jag vara ute och promenera i min ensamhet nu när mina ben inte längre tycker om att jag springer (fy, på dem!). Men helt ensam är jag ju i ärlighetens namn inte. Varje promenad jag gör utan mänskligt sällskap av kött och blod har jag istället valt att ha sällskap av röster som pratar och berättar saker för mig via min iPod i iPhone:en. Jag är inte så mycket för att alla gånger lyssna på musik då jag är ute och går utan tycker det känns både trevligare och intressantare att ha någon där inne i öronen som berättar saker för mig.
Av en händelse, då jag botaniserade i iTunes, upptäckte jag att man kan prenumerera på radioprogram från Sveriges Radio. Såklart, som den "nyhets- och dokumentär vältrande" person som jag är, fastnade jag direkt för "P3 Dokumentär". Sedan denna upptäckt och då jag har varit iväg på mina promenader, så har jag lärt mig så mycket nytt. Även de dagar jag har haft tvättdag och stått i tvättstugan och hängt och vikt tvätt har jag passat på att förkovra mig, och lyssnat på ett bra inslag från radioprogrammet. Bara för att nämna några av alla dokumentärer som jag lyssnat på, så vet jag numera äntligen bakgrunden till eller lite mer om Flygplanskapningen på Bulltofta, IB-affären, Bordellhärvan, Kårhusockupationen, Raul Wallenberg, Åmselemorden, Raset i Tuve, den försvunna DC3:an, Tvångssteriliseringen, Dagmar Hagelin mm mm...
De flesta av de nämnda händelserna inträffade innan jag var född eller när jag fortfarande var ett barn och därför har jag inte alltid haft en så bra uppfattning om vad det egentligen har rört sig om. Men nu har jag täppt till de kunskapsluckorna och detta bara tack vara små nedladdningsbara filer från Sveriges Radio!
Jag är ju trots allt en person som ständigt törstar efter mer kunskap och är ytterst nyfiken på allt som sker i min omgivning. Kan inte låta bli att fråga en massa när jag hamnar i för mig outforskade och okända marker. Ta bara exemplet i förra veckan då jag var hos en av mina kunder, Banverket. Ja, då var jag bara tvungen att få lära mig mer om ansvarsfrågan vid förseningar och mindre "haverier", men även hur man övervakar ett sånt stort transportnät som faktiskt vårt svenska järnvägsnät utgör. Mannen som jag satt hos för att utföra min installation av bildarkivlösning var informatör hos Banverket och kunde därför ge mig adekvata svar på alla mina frågor. Han till och med lovade mig, att om jag vid tillfälle har tid och möjlighet så ville han gärna visa mig ledningscentralen här i Malmö. Oj, oj... ett sånt erbjudande får mig att bli som ett 5-årigt barn på julafton och jag ser framför mig ett stort manöverbord fullt med knappar och lysande och blinkande lampor och därtill ett flertal tillhörande datorskärmar med någon form av indikation om och bild av var alla tåg i rörelse befinner sig! Vilket himmelrike! Ja, ja, i alla fall just den här personliga läggningen eller utvecklade egenskapen hos mig att vara nyfiken och frågvis har säkerligen format mig till att bli den allmänbildade person som jag själv anser mig vara.
Jag kan inte nog lovorda Sveriges Radio och deras "givmildhet" att låta oss lyssnare få ta del av radioprogram på ett så bra sätt som med nedladdningsbara mp3-filer. Det är egentligen fantastiskt att jag som lyssnar ges möjlighet att lyssna på ett radioprogram när jag har tid och möjlighet. Visst kan man se det som ett bevis på ödmjukhet inför sina lyssnare från Sveriges Radios sida?!
Jag har sedan länge laddat ner sommarpratarna och lyssnat på dem långt mycket senare då det har passat mig och ni ska inte tro annat än att jag har lärt mig så mycket av att få ta del av andra människors tankar och resonemang. Att få lyssna på en annan persons tankar och erfarenhet breddar ju även min syn på saker och ting.
Därför vill jag nu uppmana er alla att genast surfa in på Sveriges Radio:s hemsida och leta upp alla de radioprogram som ni skulle vilja ladda ner till er iPod eller mp3-spelare. Ta en lång promenad och njut av vad andra har att berätta för er! Är det just program från "P3 Dokumentär" ni vill hämta så kan ni klicka här.
Och till er som använder er av iTunes så klicka på "iTunes Store" och på startsidan letar ni upp "Top Podcast" och där hittar ni möjligheten att tanka ner olika radioprogram utgivna av Sveriges Radio. Och ni kommer att se att just "P3 Dokumentär" toppar listan, vilket är alldeles förklarligt, enligt mig.
Heja Sveriges Radio!!! :-) Mer sånt här till folket!

- halvårs jubileum

Idag firar jag halvårs jubiluem! Ja, för nu har jag varit icke rökare i precis ett halvår. Ja, vad härligt! Och inte har det svårt att ha avstått från att röka plus att jag nästan aldrig mer tänker på cigaretter eller rökning. Snacka om att det går snabbt att vänja sig! Under det gångna halvåret har jag inte haft ett enda återfall, trots att jag slutade röka utan en massa subsitut, dvs inga plåster, tuggummi eller sugtabletter. Jag önskar att alla fortfarande rökare kunde förstå hur enkelt det är att avstå från nikotin då man verkligen har bestämt sig.
Det enda tråkiga har ju varit är att jag har ökat på med ett antal extra kilo, men jag gör mitt bästa för att bli av med igen. Nästan varje dag försöker jag hinna med att gå en promenad på en timme. Tyvärr kan jag inte längre springa... får så himla ont i mina ben. Jag befarar att det är fråga om benhinneinflammation. Suck! Men jag önskar verkligen att jag kunde springa, det är ju så underbart och avkopplande!

- Obama är ny president

Nu har Barack Obama tillträtt sin post som den nya presidenten i USA. Igår svor han eden som president och idag fick han göra om det, eftersom det blev någon felstavning under gårdagens ceremoni. Domaren som förstavade eden placerade visst ett ord på fel plats, vilket gjorde att det blev lite galet.
Idag fick Obama som sagt svära eden ytterligare en gång och nu på plats i Vita huset. Läs gärna artikeln Obama svor eden - igen i Sydsvenskan.
Nu får vi alla andra hoppas på att Obama kommer att "make a difference for the world".

- fulhet och icke-grå

Lasse Lindh är verkligen min favorit för tillfället. Jag bara precis älskar hans texter. Hade Lasse funnits som artist på den tiden då jag var tonåring, ja, då hade jag helt klart haft en "crush on him". Ni vet en sån där fullkomlig förälskelse i en artist som man bara kan ha då man är tonåring. En hemlig förälskelse på avstånd, som man vet aldrig kan bli en verklighet, men det känns så underbart att bara få tråna och drömma om att det skulle kunna bli sanning, att man en dag ska få träffa sin stora idol och förhoppningsvis få en himlastormande kram och kyss!
I denna låt "Ingen vind kan blåsa omkull oss nu" har i inledningen en så bra textsnutt som jag känner mig så hemma i. Det lyder som så här: "de kan kalla oss för fula, men aldrig för grå". Det stämmer så bra på mig, för någon skönhet har jag aldrig varit beskylld för att vara, men grå, det är jag definitivt inte! :-) Jag har en alldeles för färgstark personlighet, långt ifrån grå, och märks därför i de sociala sammanhang jag hamnar i eller då jag anländer sammankomster och möten med andra personer. Allt detta utan att vara det minsta snygg, (jag har till och med ansetts vara ful av vissa personer) utan jag märks för att jag är den person jag är! Någonstans inbillar jag mig att en trevlig personlighet vinner i längden och att den vackra ytan krackelerar om det visar sig att den härbärgerar en trist, egocentrisk och ointressant person utan egna tankar, en person som säger "ja och amen" utan att tänka, någon som tycker det är bättre att smälta in än att sticka ut med egna åsikter.
Jag lever efter förhoppningen om att vi med tiden i samhället ska tona ner vikten av yttre skönhet och börja titta på människor i vår omgivning för vem de är inte för hur de ser ut, vilken titel eller yrke de har eller hur mycket de tjänar eller innehar i förmögenhet... Att vi ska sluta klanka ner på dem som inte väljer att följa skönhetsideal och karriärshets, utan väljer att följa sin egen inre röst om vad som är bäst för dem själv. Att svaga människor, som tror att de är starka och coola, ska sluta skaffa sig pluspoäng genom att klanka ner på andra eller peka finger åt dem som inte har valt att förledas in i skönhetshysteri eller materialistisk mani. Att det samhället som värderar en dyr och snygg bil högre än vänlig och medmänsklig omtanke om andra och världen, ska komma att försvinna. Där vi slutar glorifiera "de som har lyckats" bara för att de har en hög materialistisk standard, uppnått hög sk status i samhället, utan vi kommer att istället värdera personer som har valt att hoppa av köpfesten bara för att de inte längre anser sig behöva imponera på vänner och grannar. Ibland har jag svårt att förstå varför en person som exempelvis flyttar från den lilla byn och nu innehar en "tung" titel inom rätt företag i rätt stad, gärna utomlands, är mer lyckad än den person som stannade kvar i byn och arbetar som förskolelärare? Vem målar upp bilden av vad "den lyckade människan" består av? Är det media eller är det en gängse bild i vårt samhälle?
Att människor och i förlängningen samhället skulle skifta sin bild på den lyckade människan, innehavare av både skönhet och materiella statusprylar, låter kanske som en utopi, men jag är positiv till min läggning och vill ogärna sluta hoppas på det goda, att vi människor är beredda att tänka om! Att vi en dag värderar människor utifrån inre meriter och personlighet, inte det yttre och statusattribut ska avgöra om vi är lyckade eller inte.
Mänskligheten är god, vill väl och kan förändras, värderingar måste kunna omvärderas allt efter som att vår omgivning utvecklas och tiden skiftar! Hade det inte varit så hade vi, när vi gjort ett snedsteg, fortfarande suttit fastkedjade vid skampålar på bytorgen!

- kvinnlig samtalsform

Min lintott och jag hade en söndag bestämt oss för att ha en mysig söndagskväll tillsammans med film och popcorn. Vilket vi även fullföljde och det är från denna kväll denna episod är hämtad. Vi hade för en gång skull delat upp popcornen i varsin skål för att slippa bråka om skålen skulle stå närmast henne eller mig! :-)
Min linott glufsar glatt i sig alla sina popcorn medan jag tar det lite lugnare och har därför kvar en del då hon har tömt sin skål. Efter att hon har suttit med en tom skål en liten stund frågar hon mig om det är gott med popcorn...?! "Ja", svarar jag lite undrande, eftersom det är gott med popcorn. Låter mig inte helt distraheras av hennes konstiga fråga utan fortsätter att titta på filmen. Det går en liten stund men hennes fråga gnager sig kvar i mitt bakhuvud och jag tänker att det var ju något konstig att fråga när hon själv har satt i sig popcorn. Och det är först då en stund senare, som jag själv inser vad det var hon hade frågat egentligen. Jag vänder mig till henne och frågar: "Vill du ha lite av min popcorn? Var det det du ville säga med din undran om popcorn är gott?" Jo, nog var det så, kröp det fram då! Amen, hallå... Jag kan inte se att frågorna "Är popcorn gott?" och "Får jag popcorn av dig" är synonyma! Hon tyckte att det var självklart att det framgick mellan raderna. (Ja, hon sa faktiskt det där med "mellan raderna" och berättade att hon just lärt sig det från en bok som hon läst.)
Det hör till saken att detta är inte första gången som hon har ställt missvisande frågor till mig. Ett annat exempel är då hon sa till mig att det är gott med glass då vi gick förbi en kiosk. Först långt senare då vi hade passerat kiosken insåg jag att hon hade menat att hon ville ha en glass. Precis som den gången med glassen som nu med popcornen, säger jag till henne att hon måste lära sig att säga vad det är hon egentligen vill ha eller önskar. Jag fattar inte alltid såna "mellan-raderna-frågor". Och det ger mig så dåligt samvete när jag först långt senare inser vad hon har frågat om egentligen. Undrar hur många gånger jag har varit mindre sensibel och överhuvudtaget inte uppfattat hennes "mellan-raderna-frågeställning". Hua!
Jag pratade med en god väninna som kan en hel del om det där med kommunikation människor emellan. Hon säger att det där sättet att använda sig av en "mellan-raderna-frågeställning" är främst en kvinnlig samtalsform och syftet är att kommunicera med motpartens empatiska sida och på så sätt få den personen att vilja uppfylla det som frågeställaren egentligen önskar. Men gud, så komplicerat! Varför kan man inte bara ställa en rak fråga och få ett rakt svar tillbaka. Som jag brukar säga till min dotter, "Vill du ha något så får du be om det på ett rakt och tydligt sätt. Du kan inte förvänta dig att personer i din omgivning ska kunna lista sig till vad du vill ha eller önskar, genom att bara titta på dig!". Tänk så konstigt att jag som föredrar rak och tydlig kommunikation utan en massa omskrivningar och inget "bomullfierande" av det som ska sägas, får själv en dotter som blir min motsats på den punkten. Ett klart bevis att både arv och miljö spelar en roll för hur vår avkomma ska komma att bli till sättet. :-)