Ja, min eftermiddag har verkligen varit tyst. Vinkade av min dotter vid ettsnåret eftersom hon skulle följa med morfar till Öland. Tänk att det plötsligt bara blir så tyst då hon är borta! Jag blir ju smått rastlös den första stunden, men sen landar jag och bara njuter. Min söta dotter brukar fråga vad jag tycker bäst om då hon åker iväg och är borta några dagar. Mitt stående svar är alltid "Tystnaden och att jag slipper laga middag!" Är det nu jag borde ha dåligt samvete och egentligen uttrycka att det är hemskt att hon åker bort och egentligen vill att hon alltid är hos mig? Nej, en sån hycklare är jag inte! Likväl som jag älskar att ha hennes hos mig så kan jag faktiskt även njuta av hennes frånvaro. Så det så! Och då får alla helyllemammor säga vad de vill!
Tillbaks till ämnet "tystnad", för det hör till saken att min dotter är en mästare på att skvala i tid och otid. Ibland måste jag vara så ohövlig att jag måste be henne vara tyst, mina öron sloknar liksom och det blir brus i hela hjärnan. Hon vet definitivt att tystnad måste råda då jag kör bil i jobbiga trafiksituationer. Det har hon fått erfara, jag har inte precis varit "hapiness" de gånger jag bett henne vara tyst i bilen. Inget pedagogiskt beteende alls, bara ett "Håll tyst NU" rätt och slätt! Och effektivt, måste erkännas.
Ibland försöker jag låtsas att jag lyssnar fast jag inte gör det och för att inte avslöja mig flikar jag in ett "mmm" och "aha" lite här och där. Men detta är ju dömt att misslyckas för hon kommer alltid på mig och säger med sårad röst, "Mamma, du lyssnar inte!" Nej, det var förr i världen hon använde den sårade rösten, hon är ju numera prepubertal och skriker snarare åt mig att jag är dum som inte lyssnar på henne plus att jag inte bryr mig om henne! Disch! Där fick jag så jag teg! Lika bra att lyssna koncentrerat och hoppas att jag får någon stund då jag åter får tänka mina tankar och där inte min hjärna tar emot hennes strömmande information, utan att jag ska kunna få tänka såna banala tankar som vad som behöver köpas hem. Med anledning av hennes ständiga pratande så är det jämt något jag glömmer att köpa då vi går i affären och handlar mat. (Visst, skriv en inköpslista då, ropar alla duktiga och välplanerade människor! Men gud vad ordnat då... Kan man inte få ha lite spänning i livet!?) Ja, jag kan ju inte ens tänka på vad som börjar sina i kylskåp och skafferi, eftersom hon bara maler och maler och maler... Men nu så, nu ska jag ha det tyst och tomt ett par dagar. Jag ska inte missa saker pga hennes pladder, jag ska tänka mina egna tankar och jag ska framförallt tänka mina tankar till slut. De kommer inte att bli abrupt avbrutna av hennes ständiga prat. ... men ska jag erkänna... så är det samtidigt gulligt och mysigt med hennes snacke-li-snack! Tänka att få ta del av alla hennes tankar som bara flödar som ett vattenfall. Hellre det än ett barn som bara är tyst!
Tillbaks till ämnet "tystnad", för det hör till saken att min dotter är en mästare på att skvala i tid och otid. Ibland måste jag vara så ohövlig att jag måste be henne vara tyst, mina öron sloknar liksom och det blir brus i hela hjärnan. Hon vet definitivt att tystnad måste råda då jag kör bil i jobbiga trafiksituationer. Det har hon fått erfara, jag har inte precis varit "hapiness" de gånger jag bett henne vara tyst i bilen. Inget pedagogiskt beteende alls, bara ett "Håll tyst NU" rätt och slätt! Och effektivt, måste erkännas.
Ibland försöker jag låtsas att jag lyssnar fast jag inte gör det och för att inte avslöja mig flikar jag in ett "mmm" och "aha" lite här och där. Men detta är ju dömt att misslyckas för hon kommer alltid på mig och säger med sårad röst, "Mamma, du lyssnar inte!" Nej, det var förr i världen hon använde den sårade rösten, hon är ju numera prepubertal och skriker snarare åt mig att jag är dum som inte lyssnar på henne plus att jag inte bryr mig om henne! Disch! Där fick jag så jag teg! Lika bra att lyssna koncentrerat och hoppas att jag får någon stund då jag åter får tänka mina tankar och där inte min hjärna tar emot hennes strömmande information, utan att jag ska kunna få tänka såna banala tankar som vad som behöver köpas hem. Med anledning av hennes ständiga pratande så är det jämt något jag glömmer att köpa då vi går i affären och handlar mat. (Visst, skriv en inköpslista då, ropar alla duktiga och välplanerade människor! Men gud vad ordnat då... Kan man inte få ha lite spänning i livet!?) Ja, jag kan ju inte ens tänka på vad som börjar sina i kylskåp och skafferi, eftersom hon bara maler och maler och maler... Men nu så, nu ska jag ha det tyst och tomt ett par dagar. Jag ska inte missa saker pga hennes pladder, jag ska tänka mina egna tankar och jag ska framförallt tänka mina tankar till slut. De kommer inte att bli abrupt avbrutna av hennes ständiga prat. ... men ska jag erkänna... så är det samtidigt gulligt och mysigt med hennes snacke-li-snack! Tänka att få ta del av alla hennes tankar som bara flödar som ett vattenfall. Hellre det än ett barn som bara är tyst!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar